DårrepeLolium temulentum L.
| |
|
Beskrivning. Dårrepe är ett ettårigt
gräs med mörkt grågrön färg.
Stråna är styva och kan bli nästan en meter höga,
de är sträva upptill och saknar vegetativa skott
vid basen. Bladen är upp till en centimeter breda,
glänsande på undersidan, och har skärformiga bladöron
vid basen. Som unga är bladen inrullade.
Arten blommar i juni-juli. Axet är upp till två decimeter långt och har
tio till femton småax som är ganska glesa med fem
till tio blommor vardera. Det nedre skärmfjället är
reducerat medan det övre har sju till nio nerver och är minst
dubbelt så långt som närmaste ytteragn och
vanligen längre än småaxet.
Ytteragnarna har oftast ett tämligen grovt borst som är dubbelt
så långt som själva agnen. Inneragnarna är
strävhåriga. Utbredning. Dårrepe är mycket sällsynt och påträffas numera endast tillfälligt. I äldre tid var det ett vanligt ogräs i sädesåkrar men försvann med bättre utsädesrensning. Första fynduppgift publicerades på 1600-talet (Nordstedt 1920). Övrigt. Dårrepe är känt för att i äldre tid ha orsakat förgiftningar. Eftersom säden rensades sämre än nu blev dårrepets frukter inmalda i mjölet, vilket framkallade yrsel och illamående. Orsaken är omtvistad, vissa anser att det beror på att fruktämnet ofta är infekterat av en giftig parasitsvamp och andra åter att det beror på ett toxin, alkaloiden temulin, som finns hos själva dårrepet. Etymologi. Artnamnet temulentum kommer av latinets temulus (orsaka yrsel), vilket syftar på de förgiftningssymptom som den kan framkalla. |
Familj: Poaceae Släkte: Lolium
"Man finner hos Läkare på många ställen anmärkt, at det
både i bröd och dricka förorsakat hos menniskor yrhet, swår
hufwudwärk, swindel, ängslan, konwulsioner som ej sällan slutats med döden... Ur Försök til en Flora Oeconomica Sveciæ av A. J. Retzius (1806)
|
© Naturhistoriska riksmuseet 1999
http://linnaeus.nrm.se/flora/mono/poa/loliu/lolitem.html
Senaste uppdatering: 25 maj 2000
Ansvarig för denna sida: Arne Anderberg