Dårrepe

Lolium temulentum L.

Svimling Giftig Rajgræs Myrkkyraiheinä Darnel Taumel-Lolch

Beskrivning. Dårrepe är ett ettårigt gräs med mörkt grågrön färg. Stråna är styva och kan bli nästan en meter höga, de är sträva upptill och saknar vegetativa skott vid basen. Bladen är upp till en centimeter breda, glänsande på undersidan, och har skärformiga bladöron vid basen. Som unga är bladen inrullade. Arten blommar i juni-juli. Axet är upp till två decimeter långt och har tio till femton småax som är ganska glesa med fem till tio blommor vardera. Det nedre skärmfjället är reducerat medan det övre har sju till nio nerver och är minst dubbelt så långt som närmaste ytteragn och vanligen längre än småaxet. Ytteragnarna har oftast ett tämligen grovt borst som är dubbelt så långt som själva agnen. Inneragnarna är strävhåriga.
Dårrepe kännetecknas av borstförsedda småax med långa skärmfjäll. Arten linrepe (L. remotum) har också långa skärmfjäll, men skiljs genom kala inneragnar och borstlösa småax.

Utbredning. Dårrepe är mycket sällsynt och påträffas numera endast tillfälligt. I äldre tid var det ett vanligt ogräs i sädesåkrar men försvann med bättre utsädesrensning. Första fynduppgift publicerades på 1600-talet (Nordstedt 1920).

Övrigt. Dårrepe är känt för att i äldre tid ha orsakat förgiftningar. Eftersom säden rensades sämre än nu blev dårrepets frukter inmalda i mjölet, vilket framkallade yrsel och illamående. Orsaken är omtvistad, vissa anser att det beror på att fruktämnet ofta är infekterat av en giftig parasitsvamp och andra åter att det beror på ett toxin, alkaloiden temulin, som finns hos själva dårrepet.

Etymologi. Artnamnet temulentum kommer av latinets temulus (orsaka yrsel), vilket syftar på de förgiftningssymptom som den kan framkalla.

Referenser

"Man finner hos Läkare på många ställen anmärkt, at det både i bröd och dricka förorsakat hos menniskor yrhet, swår hufwudwärk, swindel, ängslan, konwulsioner som ej sällan slutats med döden...
...Owist är ock i denna stund, om och huru mycken del Dår-repet har uti den grufweliga Krampsjukan, åtminstone tror jag mig hafwa starka skäl misstänka det derföre. Af hwad wigt är det då icke för Landtmannen, at känna och kunna urskilja wäxter!"

Ur Försök til en Flora Oeconomica Sveciæ av A. J. Retzius (1806)