|
Beskrivning. Engelskt rajgräs är ett
kalt flerårigt, tuvbildande gräs med platta och
saftigt gröna blad. Stråna kan bli upp till sex decimeter höga och har vid
basen vegetativa skott som inte bildat några strån. Arten blommar
från juni till augusti. Axen är omkring en
decimeter långa och tydligt platta. Småaxen sitter
infästade med kanten mot strået, de har sex till åtta
blommor och ytteragnarna saknar borst. Skärmfjället är
kort och når bara upp till hälften av närmaste ytteragn.
Engelskt rajgräs skiljs från de andra arterna i
släktet repen (Lolium) genom att
vara flerårig med mattlikt utbredda, icke blommande, vegetativa
skott vid basen av stråna. Den kan korsa sig med italienskt
rajgräs (L. multiflorum), hybriden har liksom italienskt
rajgräs inrullade unga blad. Engelskt rajgräs kan även
hybridisera med ängssvingel
(Festuca pratensis), hybriden har ett grenat ax, eller vippa,
som ser ut som engelskt rajgräs upptill och som ängssvingel
nedtill.
Utbredning. Engelskt rajgräs är vanligt i
södra och mellersta Sverige från Skåne till
Gästrikland, men förekommer också sparsamt, och oftast
tillfälligt, längre norrut till Torne Lappmark. Den växer
på kulturmarker, till exempel i vägkanter, gräsvallar och på
gårdsplaner.
Första fynduppgift är från Uppland och publicerades år
1732 (Nordstedt 1920).
Användning. Engelskt rajgräs odlas
i gräsmattor och som vallgräs. Flera olika namnsorter
ingår gräsfröblandningar.
Etymologi. Artnamnet perenne betyder
flerårig.
|
Familj: Poaceae
Släkte: Lolium
Norden
Norra halvklotet
I Riksmuseets samlingar
Innehållsförteckning
Referenser
"Med undantag af
Timotejen, säger
WAHLBERG, har väl intet fodergräs inom Europa allmännare
blifvit odladt och mera omskrifvet, eller olikare bedömdt, än
detta Raygräs. "Det är otvifvelaktigt en utmärkt
foderväxt, ehuru icke uppfyllande alla fordringar. Till höskörd
är det i allmänhet ej nog gifvande; deremot intager det kanhända
första rummet bland betesgräsen. Tidigare uppskjutande än de
flesta betesgräsen, fortfar Raygräset hela sommaren att gifva nya
blad och bibehåller sig inpå sena hösten. Det är i
synnerhet detta gräs, som ger Englands, och Schweiz' och Hollands
ängar deras lifliga grönska...
...Till gräsplaner öfverträffar det alla andra grässlag
genom sin hela sommaren höggröna, täta, fina och glänsande
grönska"."
Ur Utkast till svenska växternas naturhistoria II av C. F. Nyman (1868)
|