Engelskt rajgräs

Lolium perenne L.

Svenska synonym: renrepe

Raigras Almindelig Rajgræs Englanninraiheinä Túnrúggresi Perennial Rye-grass Ausdauerndes Weidelgras

Engelskt rajgräs Beskrivning. Engelskt rajgräs är ett kalt flerårigt, tuvbildande gräs med platta och saftigt gröna blad. Stråna kan bli upp till sex decimeter höga och har vid basen vegetativa skott som inte bildat några strån. Arten blommar från juni till augusti. Axen är omkring en decimeter långa och tydligt platta. Småaxen sitter infästade med kanten mot strået, de har sex till åtta blommor och ytteragnarna saknar borst. Skärmfjället är kort och når bara upp till hälften av närmaste ytteragn.
Engelskt rajgräs skiljs från de andra arterna i släktet repen (Lolium) genom att vara flerårig med mattlikt utbredda, icke blommande, vegetativa skott vid basen av stråna. Den kan korsa sig med italienskt rajgräs (L. multiflorum), hybriden har liksom italienskt rajgräs inrullade unga blad. Engelskt rajgräs kan även hybridisera med ängssvingel (Festuca pratensis), hybriden har ett grenat ax, eller vippa, som ser ut som engelskt rajgräs upptill och som ängssvingel nedtill.

Engelskt rajgräs, småax Utbredning. Engelskt rajgräs är vanligt i södra och mellersta Sverige från Skåne till Gästrikland, men förekommer också sparsamt, och oftast tillfälligt, längre norrut till Torne Lappmark. Den växer på kulturmarker, till exempel i vägkanter, gräsvallar och på gårdsplaner. Första fynduppgift är från Uppland och publicerades år 1732 (Nordstedt 1920).

Användning. Engelskt rajgräs odlas i gräsmattor och som vallgräs. Flera olika namnsorter ingår gräsfröblandningar.

Etymologi. Artnamnet perenne betyder flerårig.

Familj: Poaceae
Släkte: Lolium

Norden
Norra halvklotet

I Riksmuseets samlingar

Innehållsförteckning

Referenser


"Med undantag af Timotejen, säger WAHLBERG, har väl intet fodergräs inom Europa allmännare blifvit odladt och mera omskrifvet, eller olikare bedömdt, än detta Raygräs. "Det är otvifvelaktigt en utmärkt foderväxt, ehuru icke uppfyllande alla fordringar. Till höskörd är det i allmänhet ej nog gifvande; deremot intager det kanhända första rummet bland betesgräsen. Tidigare uppskjutande än de flesta betesgräsen, fortfar Raygräset hela sommaren att gifva nya blad och bibehåller sig inpå sena hösten. Det är i synnerhet detta gräs, som ger Englands, och Schweiz' och Hollands ängar deras lifliga grönska...
...Till gräsplaner öfverträffar det alla andra grässlag genom sin hela sommaren höggröna, täta, fina och glänsande grönska"."

Ur Utkast till svenska växternas naturhistoria II av C. F. Nyman (1868)

© Naturhistoriska riksmuseet 1998

http://linnaeus.nrm.se/flora/mono/poa/loliu/loliper.html
Senaste uppdatering: 23 juni 2008
Ansvarig för denna sida: Arne Anderberg