Strandråg

Leymus arenarius (L.) Hochst.

Vetenskapliga synonym: Elymus arenarius L.

Strandrug Marehalm Rantavehnä Melur Lyme-grass Strandroggen

Beskrivning. Strandråg är ett storväxt, grovt gräs med breda grågröna blad. Stråna kan bli drygt en meter höga och växer i grupper från en krypande jordstam. Bladen är styva med hårda spetsar och är ofta blågrå i färgen. Arten blommar från juni till augusti. Axen är tvåsidiga och kan bli ända upp till tre decimeter långa. Småaxen är stora och sitter två eller tre vid varje led i ett grovt och långsträckt ax. Ståndarknapparna är gula och omkring en halv centimeter långa.
Strandråg liknar något sandrör (Ammophila arenaria) som den ofta växer tillsammans med. Denna har dock smalare och ofta ihoprullade blad som är grönare än strandrågens, samt har enblommiga småax i en tätt cylindrisk vippa.

Utbredning. Strandråg förekommer i nästan hela landet, den är vanlig vid kusten, men sällsyntare i inlandet. Arten växer nästan uteslutande på sandstränder, oftast på flygsand vid havet där den kan vara dominerande, men den kan även påträffas i vägkanter och på avfallsplatser. Första fynduppgift är från Uppland och publicerades år 1732 (Nordstedt 1920).

Övrigt. Strandråg har en enastående förmåga till skottbildning. Dess krypande jordstam ger den möjlighet till effektiv spridning och nya plantor skjuter upp genom den lösa sanden. Arten är en så kallad sandbindare som stabiliserar dyner av flygsand, och har av detta skäl planterats i stor skala vid flera av våra sandiga kuster.

Etymologi. Artnamnet arenarius kommer av latinets arena (sand) och syftar på växtplatsen.

Referenser

"Där strandrågen vajar blå
galvaniserad av havsvinden
svartnar tången som gammalt läder
i drivor av pudervit sand."

Ur Säsongen slut av Harry Martinson (Cikada, 1953)