Grön tofsäxing

Koeleria pyramidata (Lam.) P. Beauv.

Vetenskapliga synonym: K. cristata auct.

Grøn kambunke Dansk Kambunke Röyhötoppo Pyramiden-Schillergras

Beskrivning. Grön tofsäxing är ett rent grönt, tätt tuvat, flerårigt gräs utan underjordiska utlöpare. Stråna blir omkring en halv meter höga och är vanligen finludna upptill. Bladen är smala och platta med långhårig kant, bladslidorna är finhåriga. Arten blommar i juni-juli. Vipporna är decimeterlånga och ganska täta med korta vippgrenar. Småaxen är sex till sju millimeter långa, med två eller tre blommor och spetsiga skärmfjäll. Ytteragnarna är spetsiga, strävprickiga och ofta mer eller mindre håriga. Ståndarknapparna är violetta.
Grön tofsäxing karaktäriseras av hårkantade blad och stora småax med spetsiga skärmfjäll och ytteragnar. Den är mycket lik arterna stor tofsäxing (K. grandis) och fin tofsäxing (K. macrantha) och kan vara svår att skilja från dessa. Arten stor tofsäxing skiljs genom förekomsten av underjordiska utlöpare, samt långhåriga nedre bladslidor. Arten fin tofsäxing skiljs genom finare strån och mindre, endast fyra till sex millimeter långa, och mer glänsande småax med släta kala ytteragnar, samt ljusgula ståndarknappar.

Utbredning. Grön tofsäxing är sällsynt och förekommer naturaliserad på torr kalkrik mark på några få platser i Sydsverige, men den har påträffats tillfälligt ända upp i Jämtland. Den är införd med importerat gräsfrö och växer vanligen i gräsmark i gamla parker. Första fynduppgift publicerades 1926 (Hylander 1971).

Etymologi. Artnamnet pyramidata kommer av latinets pyramis (pyramid) och betyder pyramidal, vilket syftar på vippans utseende. Det vetenskapliga namnet Koeleria cristata har felaktigt använts både på denna art och på fin tofsäxing (K. macrantha).

Familj: Poaceae
Släkte: Koeleria

Norden
Norra halvklotet

I Riksmuseets samlingar

Innehållsförteckning

Referenser

© Naturhistoriska riksmuseet 1999

http://linnaeus.nrm.se/flora/mono/poa/koele/koelpyr.html
Senaste uppdatering: 15 december 1999
Ansvarig för denna sida: Arne Anderberg