|
Beskrivning. Ekorrkorn är ett lågväxt,
löst tuvat, ettårigt gräs med upp till en halv meter
höga strån. Bladen är ljusgröna eller ofta
något rödaktiga, utan bladöron vid basen, och
bladslidorna är något vidgade upptill. Arten blommar från juni till
augusti. Axet är omkring
fem centimeter långt, först lutande men mot mognaden mer eller mindre
upprätt och mycket bräckligt.
Småaxen har mycket smala skärmfjäll
som är kala i kanten och löper ut i fem centimeter långa borst, de
sidoställda småaxen har sträva skärmfjäll.
Ytteragnarna är också borstlika och
liksom skärmfjällen försedda med mycket långa
borst. Ståndarknapparna är knappt en millimeter
långa. Borsten är först grön- eller
rödaktiga och framåtriktade men blir med tiden gulaktiga och
yvigt utspärrade. Vid mognaden faller hela axet i bitar.
Ekorrkorn är ett mycket karaktäristiskt gräs som man
genast känner igen på småaxens borstlika delar och de
mycket långa utspärrade borsten.
Utbredning. Ekorrkorn är tämligen
sällsynt, men kan på vissa platser förekomma i stort antal.
Den har påträffats i nästan hela landet, från Skåne
till Norrbotten och växer mest på sandig eller grusig mark,
till exempel på järnvägsstationer, i hamnar och på
slagghögar. Arten hör ursprungligen hemma i Nordamerika.
Första fynduppgift publicerades 1901 då den
rapporterades från Hälsingborg i Skåne och Timrå i
Medelpad (Hylander 1971).
Användning. Arten odlas ibland för att
användas i eternellbuketter.
Etymologi. Artnamnet jubatum kommer av
latinets juba (man) och betyder 'försedd med man', vilket
syftar på de långa borsten.
|
Familj: Poaceae
Släkte: Hordeum
Norden
Norra halvklotet
Bildgalleri
I Riksmuseets samlingar
Innehållsförteckning
Referenser
|