Ekorrkorn

Hordeum jubatum L.

Vetenskapliga synonym: Critesion jubatum (L.) Nevski

Silkebygg Egernhale-Byg Partaohra Foxtail Barley Mähnen-Gerste

Ekorrkorn Beskrivning. Ekorrkorn är ett lågväxt, löst tuvat, ettårigt gräs med upp till en halv meter höga strån. Bladen är ljusgröna eller ofta något rödaktiga, utan bladöron vid basen, och bladslidorna är något vidgade upptill. Arten blommar från juni till augusti. Axet är omkring fem centimeter långt, först lutande men mot mognaden mer eller mindre upprätt och mycket bräckligt. Ekorrkorn, ax Småaxen har mycket smala skärmfjäll som är kala i kanten och löper ut i fem centimeter långa borst, de sidoställda småaxen har sträva skärmfjäll. Ytteragnarna är också borstlika och liksom skärmfjällen försedda med mycket långa borst. Ståndarknapparna är knappt en millimeter långa. Borsten är först grön- eller rödaktiga och framåtriktade men blir med tiden gulaktiga och yvigt utspärrade. Vid mognaden faller hela axet i bitar.
Ekorrkorn är ett mycket karaktäristiskt gräs som man genast känner igen på småaxens borstlika delar och de mycket långa utspärrade borsten.

Ekorrkorn, moget ax Utbredning. Ekorrkorn är tämligen sällsynt, men kan på vissa platser förekomma i stort antal. Den har påträffats i nästan hela landet, från Skåne till Norrbotten och växer mest på sandig eller grusig mark, till exempel på järnvägsstationer, i hamnar och på slagghögar. Arten hör ursprungligen hemma i Nordamerika. Första fynduppgift publicerades 1901 då den rapporterades från Hälsingborg i Skåne och Timrå i Medelpad (Hylander 1971).

Ekorrkorn

Användning. Arten odlas ibland för att användas i eternellbuketter.

Etymologi. Artnamnet jubatum kommer av latinets juba (man) och betyder 'försedd med man', vilket syftar på de långa borsten.

Familj: Poaceae
Släkte: Hordeum

Norden
Norra halvklotet
Bildgalleri

I Riksmuseets samlingar

Innehållsförteckning

Referenser

© Naturhistoriska riksmuseet 1998

http://linnaeus.nrm.se/flora/mono/poa/horde/hordjub.html
Senaste uppdatering: 28 oktober 2005
Ansvarig för denna sida: Arne Anderberg