Luddtåtel

Holcus lanatus L.

Englodnegras Fløjlsgræs Karvamesiheinä Loðgresi Yorkshire-fog Wolliges Honiggras

Beskrivning. Luddtåtel är ett tätt tuvat, flerårigt gräs som kan bli nästan en meter högt. Bladen är breda, platta och liksom bladslidorna mjukludna och gråaktiga. Den övre bladslidan är vidgad kring strået. Arten blommar i juni-juli. Vipporna är stora och ganska kraftigt byggda, ofta vitaktiga med en rödlätt ton. Småaxen är stora och tvåblommiga och har ett kort borst som är dolt mellan skärmfjällen och endast syns när arten blommar.
Luddtåtel är mycket karaktäristisk med sitt tuvade växtsätt och sina mjukludna blad och bladslidor. Den andra arten i släktet, lentåtel (H. mollis), har en krypande jordstam och växer i glesa bestånd, har småax med utskjutande borst och är inte mjukluden.

Utbredning. Luddtåtel är vanlig i torr ängsmark, vägkanter och skogsbryn, men har en sydlig utbredning och är vanligast i Västsverige, medan den är sällsynt i de flesta delarna av östra Svealand och i södra Norrland. Första fynduppgift är från Öland och Gotland och publicerades av Linné år 1741 i Kongliga Swenska Wetenskapsacademiens Handlingar (Nordstedt 1920).

Etymologi. Artnamnet lanatus kommer av latinets lana (ull) och betyder ullhårig, vilket syftar på bladens och bladslidornas mjuka behåring.

Referenser

"Wäxer här och där på Öland, såsom wid Gaxa, Boda &c. på Gotland mer allmänt.
Detta miuka och behageliga Gräs, som i Holland är så allmänt, borde hos oss planteras, at där med försöka om det ei skulle wara tienligt at så på ängar."

Ur Samling af Et Hundrade Wäxter upfundne på Gothland, Öland och Småland av Carl von Linné (Kongliga Swenska Wetenskapsacademiens Handlingar 1741)