Hierochloë R. Br.

Myskgräs

Beskrivning. Fleråriga gräs med kort eller krypande jordstam. Strån upprätta, tuvade eller enstaka. Blad platta, stråblad korta, bladslidor ej vidgade. Snärp hinnlikt. Vippa tät eller gles. Småax medelstora, treblommiga, endast en blomma tvåkönad, övriga hanliga. Skärmfjäll spetsiga, likstora, lika långa som småaxet, gulbruna, glänsande, utan borst. Ytteragnar rundryggade, med ett kort eller långt borst. Hanblommor med tre ståndare. Tvåkönade blommor med två ståndare.
Kromosomtal: 2n=56 (fjällmyskgräs) eller varierande (myskgräs).

Övrigt. Myskgräsen är, särskilt i torrt tillstånd, kumarindoftande, vilket gett släktet dess svenska namn. Liknande doftämnen finns även hos släktet vårbroddar (Anthoxanthum).

Användning. Myskgräs har bland annat använts till att krydda vodka, den polska Zubrówkan är ett exempel.

Etymologi. Släktnamnet Hierochloë kommer av grekiskans hieros (helig) och khloe (gräs). Namnet syftar på att man förr lade ut gräset i kyrkan vid högtidsdagar.

Släktet har omkring 15 arter. I Sverige förekommer tre arter, myskgräs (H. odorata), älvmyskgräs (H. hirta) och fjällmyskgräs (H. alpina).

Familj: Poaceae

Arter:
fjällmyskgräs (H. alpina)
myskgräs (H. odorata)
älvmyskgräs (H. hirta)


I Riksmuseets samlingar

Innehållsförteckning


"I Preussen kallas gräset Heiliges eller Mariengras, och samlas af bönderna samt bäres till kyrkan på högtidsdagar att strö vid dörrarne; häraf har Gmelin tagit sig anledning till slägtnamnet Hierochloë (Fl. Sib. T. 1. p. 101.) hvarunder han upptagit denna Gräsart."

Ur Svensk Botanik av C. Quensel (1804)

© Naturhistoriska riksmuseet 1998

http://linnaeus.nrm.se/flora/mono/poa/hiero/welcome.html
Senaste uppdatering: 25 maj 2000
Ansvarig för denna sida: Arne Anderberg