Myskgräs

Hierochloë odorata (L.) P. Beauv.

Vetenskapliga synonym: Holcus odoratus L.; H. borealis (Schrad.) Roem. & Schult. (ssp. odorata)
Svenska synonym: myskbrodd; ängsmyskgräs (ssp. odorata), strandmyskgräs (ssp. baltica)

Marigras Vellugtende Festgræs Lännenmaarianheinä Reyrgresi Holy-grass Duftendes Mariengras

Beskrivning. Myskgräs är ett flerårigt gräs med enstaka strån från en krypande jordstam. Stråna kan bli upp till sex decimeter höga. Bladen är platta, de basala bladen är mer eller mindre vissna vid blomningen och stråbladet mycket kort, vilket gör att stråna ser bladlösa ut. Arten blommar i maj-juni. Vipporna är ganska glesa med runda, något plattade småax som är glänsande guldgula, liksom fettglänsande. Småaxen är treblommiga, saknar borst eller har mycket kort tunt borst i spetsen av hanblommornas ytteragnar. Den tvåkönade blommans ytteragn är tilltryckt hårig. Myskgräs är en variabel art inom vilken man urskiljer två underarter. Huvudunderarten ängsmyskgräs (ssp. odorata) har smalt hinnkantade hanblommor med kort tunt borst och underarten strandmyskgräs (ssp. baltica G. Weim.) har borstlösa, brett hinnkantade hanblommor.
Myskgräs är mycket lik älvmyskgräs (H. hirta) som skiljs genom att den tvåkönade blomman har tydligt utspärrad behåring och att hanblommorna är täthåriga i kanten och försedda med grova borst. De två arterna är ofta svåra att skilja från varandra.

Utbredning. Myskgräs förekommer sparsamt i hela landet på kalkrika fuktmarker, till exempel på strandängar, fjällsluttningar och i kärrkanter. Underarten ängsmyskgräs (ssp. odorata) finns från Skåne till Torne Lappmark, medan underarten strandmyskgräs (ssp. baltica) huvudsakligen förekommer vid Östersjön, från Småland till Västerbotten. Första fynduppgift publicerades i Rudbecks tillägg till Catalogus plantarum 1666 (Nordstedt 1920).

Etymologi. Artnamnet odorata kommer av latinets odor (doft, lukt) och betyder välluktande.

Referenser

"Har, i synnerhet torrkadt, en behagelig lukt, lik Mysskans, hwarföre ock allmogen, där det wäxer, binder det i knippen, och uphänger i sina stugor. At man dermed will förebygga eller fördrifwa mal i kläder, anser jag för fåfängt, men det gifwer kläderne, när det lägges ibland dem, en behagelig lukt."

Ur Försök til en Flora Oeconomica Sveciæ av A. J. Retzius (1806)