Älvmyskgräs

Hierochloë hirta (Schrank) Borbás

Svenska synonym: nordmyskgräs (ssp. arctica), ryskt myskgräs (ssp. praetermissa)

Elvemarigras Håret Festgræs Niittymaarianheinä Rauhes Mariengras

Beskrivning. Älvmyskgräs är ett flerårigt gräs med enstaka strån från en krypande jordstam. Stråna kan bli knappt åtta decimeter höga. Bladen är platta men är vanligen vissna redan vid tiden för blomningen. Arten blommar maj-juni. Vipporna är glesa med runda, något plattade, småax som är gula och fettglänsande. Den tvåkönade blomman har tydligt utspärrad behåring och de hanliga blommorna är täthåriga i kanten och har mycket korta grova borst i spetsen av ytteragnarna. Älvmyskgräs delas i tre underarter, huvudunderarten älvmyskgräs (ssp. hirta) karaktäriseras av något hängande vippgrenar och småax med avsmalnande utböjda borst. Nordmyskgräs (ssp. arctica (C. Presl) G. Weim.) har vippor med raka grenar och småax med jämntjocka, raka borst. Ryskt myskgräs (ssp. praetermissa G. Weim.) har inget eller otydligt borst i spetsen av ytteragnarna. De tre underarterna är ofta vanskliga att särskilja.
Älvmyskgräs är även svår att skilja från myskgräs (H. odorata) med vilken den tidigare sammanblandades. Myskgräs skiljs genom tilltryckt hårighet på den tvåkönade blomman, samt att dess hanblommor är gleshåriga i kanten och saknar eller har ett tunt borst.

Utbredning. Arten förekommer mindre allmänt i nästan hela landet men tycks vara något vanligare norrut. Den växer på kalkrika stränder och fuktiga till torrare ängsmarker. Huvudunderarten älvmyskgräs (ssp. hirta) finns från Skåne till Lycksele Lappmark, med stora luckor i södra Sverige. Underarten nordmyskgräs (ssp. arctica) förekommer huvudsakligen från Dalarna till Torne Lappmark, men är även känd från ett antal landskap söderut till Västergötland.

Etymologi. Artnamnet hirta kommer av latinets hirtus (raggig) och syftar på hanblommornas behåring.

Innehållsförteckning