Ängshavre

Helictotrichon pratense (L.) Besser ex Pilg.

Vetenskapliga synonym: Arrhenatherum pratense (L.) Samp., Avena pratensis L., Avenastrum pratense (L.) Opiz, Avenochloa pratensis (L.) Holub, Avenula pratensis (L.) Dumort.

Enghavre Eng-Havre Ahdekaura Meadow Oat-grass Gewöhnlicher Wiesenhafer

Beskrivning. Ängshavre är ett medelstort, flerårigt gräs som växer i täta tuvor. Stråna är ganska styva och kan bli upp till en meter höga. Bladen är kala och sträva med mörkgrön undersida och gråblå ovansida, de är omkring en halv centimeter breda. Bladslidorna är kala och mycket sträva. Snärpet är fem millimeter långt. Arten blommar i juni-juli. Vipporna är långa och nästan ogrenade, ofta ihopstående med snett uppåtriktade eller tilltryckta småax. Småaxen är stora, upp till tre centimeter långa, mer eller mindre rödaktiga med silverglänsande kanter, med tre till fem blommor. Skärmfjällen är olikstora, det större trenervigt och ungefär hälften så långt som småaxet. Ytteragnarna är grunt kluvna i spetsen och har ett långt grovt borst.
Ängshavre är lätt att känna igen på de stora flerblommiga småaxen, de sträva bladslidorna och de täta tuvorna med blad som har gråblå ovansida. Den liknar mest luddhavre (H. pubescens), men den senare är löst tuvad, har mjukhåriga blad och ludna bladslidor, samt grenade vippor med mindre, två- till treblommiga småax.

Utbredning. Ängshavre är ganska vanlig från Skåne till Gästrikland, sällsynt längre norrut till Jämtland. Den växer på torr, gärna kalkrik mark, i skogsbryn, på torrbackar och alvar. Ängshavre påträffas ofta talrikt i så kallade stäppartade torrängar tillsammans med arter som brudbröd (Filipendula vulgaris), backklöver (Trifolium montanum), flentimotej (Phleum phleoides) och backsmultron (Fragaria viridis). Första fynduppgift publicerades 1702 (Nordstedt 1920).

Etymologi. Artnamnet pratense kommer av latinets pratum (äng) och syftar på växtplatsen.

Referenser