Glyceria R. Br.

Mannagräs

Beskrivning. Fleråriga, högväxta, kala gräs. Blad långa, bladslidor slutna, ofta tillplattade. Snärp hinnlikt. Vippa grenig, yvig. Småax talrika, mångblommiga. Skärmfjäll något olikstora, rundryggade, med en till tre nerver, mycket kortare är småaxet. Ytteragnar rundryggade, mångnerviga, i spetsen trubbiga, hinnartade, utan borst. Inneragn tvåkluven. Frukt bred, något plattad.
Kromosomtal: 2n=20 (blågrönt mannagräs, glesgröe, kvarngröe), 2n=40 (mannagräs, skånskt mannagräs), 2n=60 (jättegröe).

Övrigt. Ett par av arterna har namn som slutar på -gröe, men tillhör trots detta inte släktet gröen (Poa). Arterna i släktet gröen är små till medelstora gräs med vassryggade småax.

Etymologi. Släktnamnet Glyceria kommer av grekiskans glykys (söt, behaglig), vilket syftar på smaken hos mannagräsets frukter.

Släktet har 40 arter. I Sverige förekommer sju arter, vanligast är mannagräs (G. fluitans) och den storvuxna, beståndsbildande arten jättegröe (G. maxima).

Arter:
blågrönt mannagräs (G. declinata)
glesgröe (G. lithuanica)
jättegröe (G. maxima)
kvarngröe (G. grandis)
mannagräs (G. fluitans)
skånskt mannagräs (G. notata)
strimgröe (G. striata)

I Riksmuseets samlingar

Innehållsförteckning