Skånskt mannagräs

Glyceria notata Chevall.

Vetenskapliga synonym: G. fluitans (L.) R. Br. ssp. plicata Fr., G. plicata (Fr.) Fr.
Svenska synonym: äkta mannagräs

Sprikjesötgras Butblomstret Sødgræs Savisorsimo Plicate Sweet-grass Gefalteter Schwaden

Beskrivning. Skånskt mannagräs är ett ganska storväxt, flerårigt gräs. Stråna är trinda, ganska veka och blir en knapp meter höga. Bladen är mattgröna, upp till två centimeter breda, och jämnt avsmalnande mot spetsen, bladslidorna är sträva. Snärpet kan bli en centimeter långt. Arten blommar i juni-juli. Vipporna är stora och yviga men ganska glesa, de har vanligen fyra eller fem vippgrenar vid nedersta noden. Vippgrenarna är utstående efter blomningen. Småaxen är talrika, stora och nästan cylindriska med omkring tio blommor. Skärmfjällen är korta och olikstora. Ytteragnarna är tre till fyra millimeter långa med bred rundad spets utan inskärningar. Ståndarna har gula ståndarknappar.
Skånskt mannagräs karaktäriseras av sträva bladslidor, vippor som även efter blomningen har utstående vippgrenar, stora cylindriska småax med korta trubbiga ytteragnar och gula ståndarknappar. Den liknar mannagräs (G. fluitans) men är grövre. Mannagräs skiljs genom släta bladslidor, färre vippgrenar vid nedersta noden, längre ytteragnar med avsmalnande spets, samt oftast violetta ståndarknappar. De två arterna kan korsa sig med varandra.

Utbredning. Skånskt mannagräs är tämligen allmän i Skåne men förekommer sällsynt i flera sydsvenska landskap upp till Uppland. Den växer i vatten eller på våt näringsrik mark, i diken, dammar och vid stränder. Första fynduppgift är från Varberg, Halland och publicerades 1838 (Nordstedt 1920).

Etymologi. Artnamnet notata kommer av latinets notatus (bemärkt) och betyder artskild, vilket syftar på likheten med mannagräs (G. fluitans).

Referenser

"Det lärer egentligen vara denna art, som i Polen och Preussen lemnar mannagryn, och som således är det egentligaste Mannagräset."

Ur Utkast till svenska växternas naturhistoria II av C. F. Nyman (1868)