Glesgröe

Glyceria lithuanica (Gorski) Gorski

Vetenskapliga synonym: Glyceria remota Fr.
Svenska synonym: glesvia

Skogsötgras Litauisk Sødgræs Korpisorsimo

Beskrivning. Glesgröe är ett ganska högväxt, flerårigt gräs med kort jordstam. Stråna är raka men ganska veka och kan bli drygt en meter höga, de växer i glesa tuvor. Bladen är mörkgröna, knappt en centimeter breda, ganska slaka och mjuka med sträv kant. Både bladundersidorna och bladslidorna är glänsande, de senare har en lång öppning upptill. Snärpet är tvärhugget och blir tre millimeter långt. Arten blommar i juli. Vipporna är stora och hopdragna med tunna, slakt hängande vippgrenar. Småaxen är smalt äggrunda, något plattade och blir drygt en halv centimeter långa, de har fyra till sex blommor. Skärmfjällen är hinnlika och ytteragnarna trubbiga, fint sjunerviga, gröna eller ofta mörkt violetta. Ståndarknapparna är mycket korta.
Glesgröe känns igen på de höga veka stråna med slaka vippor som har tunna vippgrenar och tämligen långa, ofta svartvioletta småax.

Utbredning. Glesgröe är sällsynt och förekommer endast i mellersta Norrland, från Dalarna till Ångermanland. Den växer i fuktiga, skuggiga skogar i bäckraviner, källflöden och liknande miljöer. Första fynduppgift är från Bjertrå socken i Ångermanland och publicerades 1843 av E. Fries i Botaniska Notiser (Nordstedt 1920). Arten upptäcktes av P. Engman och ett exemplar insamlat av honom den 8 augusti 1843 i Bjertrå socken finns bevarat i Naturhistoriska riksmuseets samlingar och kan ses i artens bildgalleri.

Etymologi. Artnamnet lithuanica kommer av latinets Lithuania (Litauen) och betyder 'från Litauen'.

Referenser

"Ångermanland undersöktes af Herr Mag. P. Engman i Hernösand, som vid Ångermans-elfven i Bjertrå Socken uptäckte den sköna, för Svenska Floran nya Glyceria remota."

Ur Öfver de i särskilda trakter af Sverige i år företagna Botaniska resor av E. Fries (Botaniska Notiser 1843)