Groddsvingel

Festuca vivipara (L.) Sm.

Vetenskapliga synonym: F. ovina L. var. vivipara L.
Svenska synonym: vanlig groddsvingel (ssp. vivipara)

Geitsvingel Topspirende Svingel Itunata Blávingull Viviparous Sheep's-fescue

Beskrivning. Groddsvingel är ett lågväxt, tuvat gräs med axgroende vippa. Stråna är styva och blir omkring två decimeter höga, vid basen är de omgivna av vitgula bladslidor. Bladen är trådsmala, ihoprullade och grågröna, de sitter blandade med vissna fjolårsblad, bladslidorna är ofta rödaktiga. Arten blommar i juli-augusti. Vippan har korta styva grenar, den är mer eller mindre violett, med flerblommiga borstlösa småax. Blommorna sätter inte frö, utan gror till små plantor direkt i småaxen, medan de ännu sitter kvar i vippan. I Sverige förekommer bara huvudunderarten vanlig groddsvingel (ssp. vivipara).
Groddsvingel liknar mest fårsvingel (F. ovina) och betraktades förr som en varietet av denna. Fårsvingel skiljs genom normala småax som inte är axgroende.

Utbredning. Groddsvingel är allmän i hela fjällkedjan och den växer både på torra och fuktiga fjällsluttningar. Arten kan i sällsynta fall även påträffas i barrskogsområden nedom fjällen. I utbredningskartan för Norden visas groddsvingelns utbredning inom den heldragna linjen på kartan för fårsvingel. Första fynduppgift. Arten betraktades förr som en varietet av fårsvingel (F. ovina) och omnämns som sådan redan av Linné i Flora Lapponica år 1737.

Etymologi. Artnamnet vivipara kommer av latinets vivus (levande) och parire (föda), ett begrepp som överförts från zoologin där det betecknar att en art föder levande ungar. Namnet syftar att fröna gror direkt i vippan.

Referenser

"Mycket vanlig i våra fjäll.
I stället för frön utbildar den smala blad, längre än blomman; på själfva växten gror den sålunda och erinrar därigenom om de vivipara djuren."

Ur Flora Lapponica av Carl von Linné (1737), i svensk översättning av T. M. Fries (1905)