Rödsvingel

Festuca rubra L.

Vetenskapliga synonym: F. cryophila V. I. Krecz. & Bobrov, F. prolifera (Piper) Fernald, F. richardsonii Hook., F. rubra L. f. prolifera (Piper) Hyl., F. rubra L. var. fraterculae Rasm., F. rubra L. var. mutica Hartm. (ssp. arctica), F. nigrescens Lam., F. rubra L. ssp. fallax auct., F. rubra L. var. fallax auct. (ssp. commutata), F. oelandica (Hack.) K. Richt., F. rubra L. var. oelandica Hack. (ssp. oelandica)
Svenska synonym: vanlig rödsvingel (ssp. rubra), fjällsvingel, rensvingel (ssp. arctica), daggsvingel, blåsvingel (ssp. juncea), tuvsvingel, tättuvad rödsvingel (ssp. commutata), bågsvingel (ssp. oelandica)

Raudsvingel Rød Svingel Punanata Tunvingull Red Fescue Rotschwingel

Rödsvingel Beskrivning. Rödsvingel är ett av våra vanligaste gräs, som förekommer i snart sagt alla miljöer och uppvisar en stor variation i både småaxens och bladens byggnad. Arten bildar vanligen lösa tuvor men tätt tuvade former förekommer. Stråna är upprätta och upp till åtta decimeter höga. Bladen har fem till sju nerver och är vanligen smala och platta, men kan ibland vara ihoprullade. Arten blommar i juni-juli. Vippan och småaxen är tätblommiga och större än hos fårsvingel (F. ovina) och de andra hårt tuvade arterna. Blommande rödsvingel Vippgrenarna är vanligen snett uppåtriktade och småaxen har ofta tydligt borst på ytteragnarna. Frukten är kal. Rödsvingel har ofta delats upp i ett antal arter men eftersom gränserna mellan dessa inte är skarpa betraktas de oftare som underarter. Underarten fjällsvingel (ssp. arctica (Hack.) Govor.) har nästan borstlösa ludna småax och växer i fjällen. Tuvsvingel (ssp. commutata Gaudin) är tätt tuvad och har förts in i landet med importerat gräsfrö, den liknar arten skuggsvingel (F. heterophylla) som dock skiljs genom trenerviga blad, glesblommiga småax och i spetsen hårig frukt. Rödsvingel Daggsvingel (ssp. juncea (Hack.) K. Richter) som syns på bilden ovan är tuvad och blådaggig med tät vippa och förekommer på havsstränder. Slutligen underarten bågsvingel (ssp. oelandica (Hack.) Nyman) som har grågröna, styva, böjda blad och växer på alvarsmark.
Arten gråsvingel (F. arenaria) skiljs genom täthåriga ytteragnar, korta borst och långa utlöpare.

Rödsvingel Utbredning. Rödsvingel förekommer i hela landet, från Skåne till Torne Lappmark. Den växer i alla slags miljöer och uppvisar stor formrikedom. På havsstrandängar bildar den ofta en rödaktig bård nära vattenbrynet. Första fynduppgift publicerades av Linné år 1745.

Etymologi. Artnamnet rubra kommer av latinets ruber (röd) och syftar på att arten ofta antar en rödaktig färg under sommaren.

Familj: Poaceae
Släkte: Festuca

Norden
Norra halvklotet
Bildgalleri

I Riksmuseets samlingar

Innehållsförteckning

Referenser


"Rödsvingeln, liksom Fårsvingeln, ger ett dugligt bete, särdeles för får, och derigenom af värde på magra och torra ställen der betet annars är knappt. Den är till och med ett bland de bästa betesgräsen emedan den snart återväxer sedan den betats och sent skjuter stjelk, på samma gång som roten är varaktigare än hos många andra betesgräs."

Ur Utkast till svenska växternas naturhistoria II av C. F. Nyman (1868)

© Naturhistoriska riksmuseet 1997

http://linnaeus.nrm.se/flora/mono/poa/festu/festrub.html
Senaste uppdatering: 22 februari 2010
Ansvarig för denna sida: Arne Anderberg