Ängssvingel

Festuca pratensis L.

Vetenskapliga synonym: F. elatior auct.

Engsvingel Eng-Svingel Nurminata Havingull Meadow Fescue Wiesen-Schwingel

Ängssvingel Beskrivning. Ängssvingel är ett medelstort flerårigt, löst tuvat gräs med en halv centimeter breda, livligt gröna blad och ganska gles vippa med stora småax. Stråna kan bli upp till en meter höga. Bladen är tydligt bredare än strået, dess bladbas kal och ofta något stjälkomfattande. Arten blommar i juni-juli. Vippan är ofta grönaktig med få styva grenar. Småaxen saknar borst och är stora med mellan fem och tio blommor, det större skärmfjället är kortare än halva ytteragnens längd.
Ängssvingel Ängssvingel är mest lik rörsvingel (F. arundinacea), men den senare är större och grövre, med bredare blad och yvigare vippa där småaxen är fåblommigare och största skärmfjället är längre än halva ytteragnen. Arten rödsvingel (F. rubra) skiljs genom smalare blad och småax med tydliga borst. Ängssvingel Ängssvingel kan hybridisera med rörsvingel (F. arundinacea) och med långsvingel (F. gigantea), samt med italienskt rajgräs (Lolium multiflorum) och engelskt rajgräs (L. perenne). Den senare korsningen kallas Festulolium x loliaceum (Huds.) P. Fourn. och är ganska vanlig, den har ett par vippgrenar nedtill men upptill är småaxen oskaftade och sitter i ett ax, som hos repen (Lolium).

Ängssvingel Utbredning. Ängssvingel odlas ofta som vallgräs och den påträffas vanligen på kulturmark, i ängar, vägkanter och vid gårdar. Första fynduppgift publicerades i tillägget till Rudbecks Catalogus plantarum år 1666 (Nordstedt 1920).

Etymologi. Artnamnet pratensis kommer av latinets pratum (äng) och syftar på växtplatsen.

Familj: Poaceae
Släkte: Festuca

Norden
Norra halvklotet

I Riksmuseets samlingar

Innehållsförteckning

Referenser


"Denna Svingel-art är ett af de bästa högräsen på naturliga ängar och förtjenar att allmännare odlas, emedan den är lika gifvande som välsmaklig för både hästar och hornboskap. På bättre jord, som t. ex. icke är tillräckligt fuktig till Ängskafle, lönar sig Ängssvingelns odling ganska bra, och den kan der slås två gånger om året. På mycket torra, magra ängar blir den deremot liten och klen. För gräsplaner passar Ängssvingeln väl tillsammans med Raygräs (Lolium perenne). - Fröen kunna samlas till vinterföda åt höns och gäss."

Ur Utkast till svenska växternas naturhistoria II av C. F. Nyman (1868)

© Naturhistoriska riksmuseet 1997

http://linnaeus.nrm.se/flora/mono/poa/festu/festpra.html
Senaste uppdatering: 22 februari 2010
Ansvarig för denna sida: Arne Anderberg