Fårsvingel

Festuca ovina L.

Svenska synonym: vanlig fårsvingel

Sauesvingel Fåresvingel Lampaannata Sauðvingull Sheep's-Fescue Schaf-Swingel

Beskrivning. Fårsvingel är ett flerårigt, tätt tuvat gräs med tuvor som har har en karaktäristisk blandning av levande grågröna blad och vissna gulnade blad. Stråna kan bli upp till fyra decimeter höga. Bladen är mycket smala, endast en halv millimeter breda, och ihoprullade. Arten blommar från maj till juli. Vippan är liten, grågrön eller ibland med rödaktig ton, och den har korta styva vippgrenar. Småaxen har tre till sex blommor och tydliga borst på ytteragnarna.
Fårsvingel liknar mest de naturaliserade arterna hårdsvingel (F. brevipila) och finsvingel (F. filiformis). Hårdsvingel har dock större och yvigare tuvor med blågröna grövre blad som är omkring en millimeter breda, samt småax med längre borst. Finsvingel skiljer sig genom längre men ännu tunnare blad som är smalare än en halv millimeter, samt ljusgröna småax utan borst. I fjälltrakterna kan fårsvingel förväxlas med groddsvingel (F. vivipara), som har likartade tuvor, men axgroende småax utan borst. Ett annat gräs som kan likna fårsvingel är stagg (Nardus stricta) vars småax sitter i ett glest ensidigt ax. De likaledes trådsmala bladen av kruståtel (Deschampsia flexuosa) som är ett annat dominerande inslag i våra skogar, skiljer sig från fårsvingelns genom sin saftigt gröna färg.

Utbredning. Fårsvingel är ett av våra allra vanligaste gräs och förekommer i hela landet, även i fjälltrakterna. Den växer framförallt på näringsfattiga torra platser, som torrbackar, hällmarker, hedar och skogsbryn. Första fynduppgift är från Lappland och publicerades 1732 (Nordstedt 1920).

Etymologi. Artnamnet ovina kommer av latinets ovis (får) och syftar på att arten ansågs vara bra fårbete.

Referenser

"Store Carlsöen har föga annat gräs öfwer hela sin allwar, än detta, som knappt synes, hwarföre och detta bergfältet tycks wara helt bart och borttorkat; omkring denna allwar jämte stranderne är högt och härligt gräs; Dock gå, fåren dag ut och in på allwaren, blifwa där smäll feta, ei en gång nedtrampa eller röra det höga gräset wid hafsstranden, ty naturen och smaken hafwa lärt dem utwälja hwad dem nyttigt är."

Ur Samling af Et Hundrade Wäxter upfundne på Gothland, Öland och Småland av Carl von Linné (Kongliga Swenska Wetenskapsacademiens Handlingar 1741)