|
Beskrivning. Rörsvingel är ett högväxt
gräs som växer i stora kraftiga tuvor. De grova och styva stråna
kan bli upp till en och en halv meter höga och har grågröna, slaka blad som
är mycket bredare än strået. Arten blommar i juli-augusti.
Vipporna är mycket stora med långa hängande vippgrenar, de
nedersta grenarna har fler
än fyra småax. Småaxen har ganska få blommor, de är helt
borstlösa eller har ett mycket kort borst. Skärmfjällen är långa
och når ungefär till mitten av småaxet.
I Sverige förekommer två varieteter
av rörsvingel, huvudvarieteten vanlig rörsvingel (var. arundinacea) har släta
strån och ganska yvig vippa med många småax medan varieteten vallsvingel
(ssp. aspera (Mutel) Asch. & Graebn.) är spensligare och inte tydligt
tuvbildande, den senare har dessutom upptill sträva strån och smalare vippa med
färre småax.
Rörsvingel liknar mest ängssvingel (F. pratensis),
men den senare är mindre och har flerblommiga småax där skärmfjällen
är mycket kortare än halva småaxet. De båda arterna kan också
korsa sig. Man har även påträffat hybrider med
långsvingel (F. gigantea)
och engelskt rajgräs
(Lolium perenne).
Utbredning. Rörsvingel är en karaktärsväxt
på grusiga och steniga stränder vid Östersjön, där den
är allmän. På västkusten är den ovanligare. Rörsvingel
kan också sällsynt påträffas i vägkanter och gräsmarker
i inlandet. Varieteten vallsvingel (var. aspera) förekommer sällsynt
på banvallar och i gräsmark i Skåne.
Första fynduppgift är från
Skåne och publicerades 1779 (Nordstedt 1920).
Etymologi. Artnamnet arundinacea betyder vassliknande och
kommer av Arundo som är ett äldre vetenskapligt släktnamn på
vass (Phragmites australis).
|
Familj: Poaceae
Släkte: Festuca
Norden
Norra halvklotet
Bildgalleri
I Riksmuseets samlingar
Innehållsförteckning
Referenser
|