Skogssvingel

Festuca altissima All.

Vetenskapliga synonym: F. sylvatica (Pollich) Vill.

Skogsvingel Skov-Svingel Wood Fescue Wald-Schwingel

Beskrivning. Skogssvingel är ett kraftigt tuvat, högväxt gräs. Stråna blir upp till en och en halv meter höga och är vid basen omgivna av ett antal blekbruna bladslidor utan bladskivor. Bladen är mörkgröna och upp till en och en halv centimeter breda, ofta vridna med undersidan uppåt. Snärpet är brett och hinnlikt. Arten blommar i juni-juli. Vipporna är mestadels ihopdragna, men är vid blomningen förhållandevis yviga med talrika, fem till åtta millimeter långa, borstlösa småax. Småaxen har två till fem blommor, skärmfjällen är mer eller mindre hinnartade och ytteragnarna är spetsiga men saknar borst.
Skogssvingelns stora tuvor påminner om dem hos piprör (Calamagrostis arundinacea), men bladen hos den senare är smalare och ljusare gröna och de kan dessutom kännas igen på att de har en krans av vita hår mellan bladslida och bladskiva. Skogssvingel kan också påminna om den likaledes starkt tuvade arten parkgröe (Poa chaixii), men den senare har småax med kölad kant och växer alltid i stora bestånd, vanligen på kulturmark.

Utbredning. Skogssvingel förekommer sällsynt från Skåne till Ångermanland, men med stora utbredningsluckor. Den växer i mullrika löv- och barrskogar, på skuggig och något fuktig mark. Första fynduppgift är från Hunneberg, Västergötland och publicerades av Fries 1842 (Nordstedt 1920). Enligt Nyman (1867) upptäcktes arten 1841 av Mathesius och ett exemplar insamlat 1842 på Hunneberg av dess upptäckare finns i Naturhistoriska riksmuseets samlingar och kan ses i artens bildgalleri.

Etymologi. Artnamnet altissima kommer av latinets altus (hög) och betyder 'den högsta'.

Referenser