Kärleksgräs

Eragrostis minor Host

Vetenskapliga synonym: E. poaeoides P. Beauv., E. suaveolens A. K. Becker ex Claus

Byfriargras Liden Kærlighedsgræs Matalaröllinurmikka Small Love-grass Kleines Liebesgras

Kärleksgräs Beskrivning. Kärleksgräs är ett ofta lågväxt, löst tuvat, ettårigt gräs med grenade, nedliggande eller uppstigande strån. Bladen är platta, ganska smala och bladslidorna är långhåriga. Snärpet består av en rad med tunna hår. Arten blommar i augusti-september. Vipporna är avlånga och ganska täta med tunna utbredda vippgrenar och talrika borstlösa småax som är mörka med många blommor, ofta fler än tio. Småaxen är små och avlånga, endast en till två millimeter breda. Skärmfjällen är korta och något olikstora med en till tre nerver. Ytteragnarna saknar borst, de är kölade och har tre nerver.
Kärleksgräs Kärleksgräs känns igen på de plattade mångblommiga småaxen och bladens hårlika snärp. Den kan endast förväxlas med andra arter i släktet kärleksgräs (Eragrostis).

Utbredning. Kärleksgräs är sällsynt och förekommer mer eller mindre tillfälligt i Sydsverige och är regelbunden och bofast endast i Skåne. Den växer på öppen sandig kulturmark. Första fynduppgift är från Nacka, Södermanland och publicerades av F. Aulin 1914 (Hylander 1971). Arten hittades av Aulin redan år 1894 och ett av hans insamlade exemplar, som finns i Naturhistoriska riksmuseets samlingar, kan ses ovan.

Etymologi. Artnamnet minor är latinets ord för liten.

Familj: Poaceae
Släkte: Eragrostis

I Riksmuseets samlingar

Innehållsförteckning

Referenser

© Naturhistoriska riksmuseet 1999

http://linnaeus.nrm.se/flora/mono/poa/eragr/eragmin.html
Senaste uppdatering: 24 maj 2000
Ansvarig för denna sida: Arne Anderberg