Kvickrot

Elytrigia repens (L.) Desv. ex Nevski

Vetenskapliga synonym: Agropyron repens (L.) P. Beauv., Elymus repens (L.) Gould, Triticum repens L.; Elymus repens (L.) Gould ssp. arenosa (Spenn.) Melderis, Elytrigia repens (L.) Desv. ex Nevski var. maritima (W. D. J. Koch & Ziz) Hyl. (ssp. arenosa)
Svenska synonym: vitrot; vanlig kvickrot (ssp. repens), blågrå kvickrot (ssp. arenosa)

Kveke Almindelig Kvik Juolavehnä Husapuntur Common Couch Gewöhnliche Quecke

Beskrivning. Kvickrot är ett flerårigt beståndsbildande gräs med lång, krypande, underjordisk jordstam. Stråna är upprätta och kan bli drygt en meter höga. Bladen är platta och ganska breda, med finhårig sträv ovansida och kal slät undersida. Arten blommar från juni till september. Småaxen sitter ordnade i ett tvåsidigt ax, ett vid varje nod, med bredsidan vänd mot strået. De är flerblommiga med lansettlika skärmfjäll och ytteragnar som slutar i korta broddar, eller ibland i ett ganska långt borst som dock är kortare än ytteragnen. Kvickrot är mycket variabel i utseende, men variationen är delvis svårtolkad och antalet beskrivna underarter och varieteter är få. Två underarter brukar urskiljas i Sverige, huvudunderarten vanlig kvickrot (ssp. repens) som har platta blad med hårig ovansida, och blågrå kvickrot (ssp. arenosa (Spenn.) A. Löve) som avviker genom mer blågrön färg och inrullade, kala blad.
Bland de gräs som har småaxen ordnade i ax, känns kvickrot lättast igen på att småaxen sitter ett vid varje nod med bredsidan vänd mot strået. Arten strandkvickrot (E. juncea) har större, helt borstlösa, småax och inrullade blad med mjukluden ovansida. Intermediära hybrider mellan kvickrot och strandkvickrot är vanliga på havsstränder. Arten lundelm (Elymus caninus) kan ibland förväxlas med borstförsedda exemplar av kvickrot, men skiljs genom att borsten är längre än motsvarande ytteragn och på att bladen hos lundelm är sträva även på undersidan.

Utbredning. Kvickrot är mycket vanlig på allehanda kulturpåverkad mark i hela landet. Den växer bland annat i vägkanter, åkrar, trädgårdsland och på stränder. Underarten blågrå kvickrot (ssp. arenosa) förekommer på sandiga havsstränder. Första fynduppgift publicerades på 1600-talet (Nordstedt 1920).

Etymologi. Artnamnet repens kommer av latinets repere (krypa) och betyder krypande, namnet syftar på jordstammen.

Referenser