Strandkvickrot

Elytrigia juncea (L.) Nevski

Vetenskapliga synonym: Agropyron junceiforme (A. Löve & D. Löve) A. Löve & D. Löve, A. junceum (L.) P. Beauv. ssp. boreoatlanticum Simonet & Guin., Elymus farctus (Viv.) Runemark ex Melderis ssp. boreoatlanticus (Simonet & Guin.) Melderis, Elytrigia junceiforme A. Löve & D. Löve
Svenska synonym: strandvete

Strandkveke Strand-Kvik Merivehnä Sand Couch Binsen-Quecke

Beskrivning. Strandkvickrot är ett oftast ganska lågväxt flerårigt gräs med lång, krypande, underjordisk jordstam. Stråna kan bli upp till fem decimeter höga. Bladen är ganska styva och blågröna med kort mjuk behåring på ovansidan, men blir snart ihoprullade och verkar därigenom mycket smala. Arten blommar i juni-juli. Småaxen sitter i ett glest tvåsidigt ax, ett vid varje nod med bredsidan vänd mot strået. Axet är blekgrönt, nästan vitaktigt med stora, breda småax som lätt bryts av från den sköra stråaxeln. Ytteragnarna är trubbiga och saknar alltid borst. Strandkvickrot är i Sverige endast representerad av underarten boreoatlanticus (Simonet & Guin.) Hyl.
Strandkvickrot ser mycket speciell ut med sina blekgröna, vid mognaden ljusgula, ax och ihoprullade styva blad. Den kan endast förväxlas med de intermediära hybrider som den kan bilda med kvickrot (E. repens), hybriderna kännetecknas av att bladen är sträva på ovansidan och har täta grova nerver.

Utbredning. Strandkvickrot är ganska ovanlig och förekommer huvudsakligen i sydligaste Sverige, men också sällsynt upp till Uppland. Den växer endast på sandiga havsstränder, helst i flygsand. Hybriden med kvickrot (E. repens) kan på sina håll vara vanligare än strandkvickrot.

Första fynduppgift är från Falsterbo i Skåne och publicerades 1795 (Nordstedt 1920).

Etymologi. Artnamnet juncea betyder 'lik tåg' och kommer av Juncus som är det vetenskapliga namnet på släktet tåg.

Referenser

"Der flygsand till öfverflöd finnes, är det ofta en sak af vigt, att kunna förekomma dess förödelse. Vissa grässlag tjena dertill och ibland dem räknas denna Hveteart, som fortplantas dels med frö, dels med rötter. Den kan äfven användas till boskapsfoder, emedan kreaturen äta det gerna ehuru det är sträft och styft. Fröen äro helsosamma till bröd och kunna malas till mjöl samt nyttjas till föda för menniskor, der gräset växer i tillräcklig myckenhet."

C. Quensel i Svensk Botanik IV av J. W. Palmstruch (1805)