Deschampsia P. Beauv.

Tåtlar

Beskrivning. Tuvade, kala, fleråriga gräs. Strån nedtill knäböjda. Blad platta eller ihoprullade, trådsmala, släta eller strävt räfflade. Snärp hinnlikt, kort eller långt. Småax i yviga vippor, vanligen tvåblommiga. Skärmfjäll likstora, lika långa som småaxet, rundryggade, tre- till femnerviga, hinnkantade. Ytteragnar hinnlika, i spetsen uppflisade, med borst. Inneragnar hinnlika.
Kromosomtal: 2n=14 (sjötåtel), 2n=26 (gultåtel, tuvtåtel), 2n=28 (kruståtel), eller varierande (fjälltåtel).

Övrigt. Suffixet tåtel används också på arter i släktena blåtåtlar (Molinia), luddtåtlar (Holcus) och lapptåtlar (Vahlodea).

Etymologi. Släktnamnet Deschampsia hedrar den franske botanisten Jean Louis Auguste Loiseleur-Deslongchamps (1774-1849). Han har också fått släktet krypljungar, Loiseleuria, uppkallat efter sig.

Släktet har omkring 40 arter, varav fem förekommer i Sverige. De två vanligaste arterna är kruståtel (D. flexuosa) och tuvtåtel (D. cespitosa).
En art av tåtlar, D. antarctica, är den blomväxt som växer allra längst söderut, vid 68° 21' sydlig bredd på Refuge Island vid Antarktis (Mabberley 1997).

Arter:
fjälltåtel (D. alpina)
gultåtel (D. bottnica)
kruståtel (D. flexuosa)
sjötåtel (D. setacea)
tuvtåtel (D. cespitosa)

I Riksmuseets samlingar

Innehållsförteckning