Tuvtåtel

Deschampsia cespitosa (L.) P. Beauv.

Vetenskapliga synonym: Aira cespitosa L.; D. cespitosa var. glauca (Hartm.) Sam., D. glauca Hartm. (ssp. glauca)
Svenska synonym: tåtel; vanlig tuvtåtel (ssp. cespitosa), älvtåtel (ssp. glauca)

Sølvbunke Mose-Bunke Nurmilauha Snarrótarpuntur Tufted Hair-grass Rasen-Schmiele

Tuvtåtel Beskrivning. Tuvtåtel är ett ganska högväxt, flerårigt gräs som växer i stora, mycket täta tuvor som vid basen omges av gulbruna fjolårsbladslidor. Stråna blir omkring en meter höga, de är kala och har korta stråblad. De basala bladen är tre till fem millimeter breda, vanligen platta, starkt räfflade och mycket sträva på ovansidan. Arten blommar i juni-juli. Vipporna är stora och yviga, med slaka, sträva vippgrenar och talrika småax. Småaxen är tvåblommiga, omkring fem Tuvtåtel millimeter långa, med trubbiga gröna eller brunvioletta skärmfjäll med ljusare hinnkant. Ytteragnarna har korta borst som knappt når utanför skärmfjällen. Tuvtåtel har två underarter. Vanlig tuvtåtel (ssp. cespitosa) har rent gröna platta blad, yvig vippa och en och en halv millimeter långa ståndarknappar. Underarten älvtåtel (ssp. glauca (Hartm.) Tzvelev) är spädare och växer i mindre tuvor, den har blågröna, ihoprullade blad, ihopdragen vippa med mindre småax och kortare ståndarknappar.
Tuvtåtel Tuvtåtel är lätt att känna igen på sina stora täta tuvor och yviga, slaka vippor med talrika småax, men framförallt på bladens karaktäristiska och mycket sträva och vassa räfflor. Den liknar mest gultåtel (D. bottnica) och är vid Norrlandskusten ofta oskarpt avgränsad mot denna. Den senare skiljs i typiska fall genom släta vippgrenar, ihoprullade blad och smal guldgul vippa. Även tuvtåtel kan ha Tuvtåtel guldgul vippa men skiljs då genom sträva vippgrenar. Den i fjällen förekommande arten fjälltåtel (D. alpina) är vivipar med axgroende småax och släta vippgrenar. Tuvtåtel är endast undantagsvis vivipar och kan då särskiljas genom sträva vippgrenar.

Utbredning. Tuvtåtel är mycket vanlig i hela landet. Den växer på fuktig näringsrik mark, vid stränder, diken och i sumpskogar och kan ofta vara dominerande i fuktängar. I betade fuktängar blir artens tuvor ofta ännu Bladyta hos tuvtåtel mer framträdande genom kreaturens tramp. Underarten älvtåtel (ssp. glauca) förekommer främst vid älvstränder i Norrland. Första fynduppgift är från Lappland och publicerades av Linné 1737 (Nordstedt 1920).

Etymologi. Artnamnet cespitosa kommer av latinets cespes (tuva) och syftar liksom det svenska namnet på att den växer i tuvor.

Familj: Poaceae
Släkte: Deschampsia

Norden
Norra halvklotet
Norra halvklotet (ssp. glauca)

I Riksmuseets samlingar

Innehållsförteckning

Referenser


"...härligt gräs, så högt, at det straxt för bergningstiden, räcker up til bältet, ock så tiokt, at man näppeligen kan gå genom detsamma; med et ord, man får merendels, på et spanland jord, i god årswäxt, wid pass en parm hö.
Gräset består här på lindarne af hwarjehanda wäxter. Röd och hwit wäpling finnes esomoftast här ock där strödd, ock tämelig stor, men förnämligast är Tåtelen som gör wåra Lindar härliga...
...Denna wäxer inemot et par alnar hög, tofwar sig wid roten ganska mycket, hwaraf ängen är knotrig efter bergningen."

Ur Beskrifning öfwer Ängens skötsel kring Faluns Bergslag av J. Moræus (Kongliga Swenska Wetenskapsacademiens Handlingar 1742)

© Naturhistoriska riksmuseet 1998

http://linnaeus.nrm.se/flora/mono/poa/desch/descces.html
Senaste uppdatering: 20 mars 2004
Ansvarig för denna sida: Arne Anderberg