|
Beskrivning. Gultåtel är ett hårt tuvat,
flerårigt gräs med gyllengula vippor.
Stråna är upprätta och kan bli upp till en meter höga.
Bladen är grova, ihoprullade, smala, blågröna och
släta på ovansidan, snärpet är nästan
centimeterlångt och utstickande. Arten blommar i juli.
Vipporna är ganska yviga, långa och
ganska smala, ofta ensidigt vända, de är glänsande gula
och har uppåtriktade släta vippgrenar med talrika gula småax.
Skärmfjällen är längre än ytteragnarna och har
ett utskjutande borst fäst nära basen.
Gultåtel har på de flesta
håll ett särpräglat utseende, men vid älvar och kust
i Norrland förekommer delvis svåridentifierade
former som bildar övergångar till tuvtåtel
(D. cespitosa),
främst dess underart älvtåtel (ssp. glauca), och utländska
författare brukar oftast betrakta gultåtel som en underart av
tuvtåtel.
Utbredning. Gultåtel växer på steniga eller grusiga
havsstränder i Bottenviken, ofta i vackert guldgula bestånd längst ut i
vattenkanten vid exponerade steniga stränder.
Den är ganska vanlig från Norrbotten söderut till Uppland, men
finns sällsynt ända ner till Östergötland. Arten uppfattas som
endemisk, det vill säga endast förekommande i detta område.
Första fynduppgift är från Västerbotten och
publicerades år 1812 (Nordstedt 1920).
Etymologi. Artnamnet bottnica betyder 'från
Bottenviken'
|
Familj: Poaceae
Släkte: Deschampsia
Norden
Norra halvklotet
I Riksmuseets samlingar
Innehållsförteckning
Referenser
|