Hundäxing

Dactylis glomerata L.

Vetenskapliga synonym: D. glaucescens Willd. (ssp. glomerata), D. hispanica Roth (ssp. hispanica), D. aschersoniana Graebn., D. glomerata L. ssp. aschersoniana (Graebn.) Thell., D. polygama Horv. (ssp. lobata)
Svenska synonym: vanlig hundäxing (ssp. glomerata), spansk hundäxing (ssp. hispanica), lundäxing, ljusgrön hundäxing, Aschersons hundäxing (ssp. lobata)

Hundegras (ssp. glomerata), Skoghundegras (ssp. lobata) Almindelig Hundegræs (ssp. glomerata), Skov-Hundegræs (ssp. lobata) Koiranheinä Hundgresi Cock's-foot (ssp. glomerata), Slender Cock's-foot (ssp. lobata) Wiesen-Knäuelgras (ssp. glomerata), Wald-Knäuelgras (ssp. lobata)

Beskrivning. Hundäxing är ett flerårigt gräs med upprätta strån som kan bli upp till en meter höga. Bladen är oftast grågröna och platta och bladslidorna ihoptryckta, men den kan också vara ljusgrön i färgen. Arten blommar i juni-juli. Vippan är sammansatt av tätt gyttrade småax med de två nedersta vippgrenarna betydligt längre än de övriga. Småaxen sitter alla infästade med spetsen åt samma håll, vilket gör att vippan är platt på ena sidan och strävborstig på den andra. På den platta sidan av vippan syns både vippgrenarna och huvudaxeln tydligt. Ståndarknapparna är blekvioletta eller gula och producerar mycket pollen. Hundäxing är en variabel art med flera olika kromosomtal. Vippans täthet och agnarnas hårighet samt färgen på bladen är egenskaper som har använts för att urskilja ett par underarter, vilka ibland betraktas som arter. Huvudunderarten vanlig hundäxing (ssp. glomerata) är tetraploid (2n=28) och har grågröna blad och styvhåriga ytteragnar. Lundäxing (ssp. lobata (Drejer) H. Lindb.) skiljer sig genom att vara diploid (2n=14), ha ljusgröna blad och kala eller nästan kala ytteragnar. Underarten spansk hundäxing (ssp. hispanica (Roth) Nyman) är en tetraploid (2n=28) med tät vippa och tvådelade ytteragnar.
Hundäxing kan knappast förväxlas med andra arter.

Användning. Hundäxing odlas i stor utsträckning i betesvallar och gräsmattor.

Utbredning. Hundäxing är mycket vanlig i nästan hela landet. Den påträffas på snart sagt alla typer av ängsmarker och kulturmark. Underarten lundäxing (ssp. lobata) finns i sydligaste Sverige, i bokskog, men förekommer också som gräsfröinkomling i parker. Den sydeuropeiska underarten spansk hundäxing (ssp. hispanica) har bara påträffats tillfälligt. Första fynduppgift publicerades i Rudbecks Catalogus plantarum år 1658 (Nordstedt 1920).

Etymologi. Artnamnet glomerata kommer av latinets glomerare (rulla ihop) och syftar på de gyttrade småaxgyttringarna. Enligt Nyman (1868) kommer det svenska namnet av att "hundarne, då de vilja kräkas, tugga isynnerhet detta gräs, hvars sträva blad lätt åstadkommer önskad verkan".

Referenser