Lapprör

Calamagrostis lapponica (Wahlenb.) Hartm.

Finnmarksrørkvein Laplands-Rørhvene Lapinkastikka

Lapprör Beskrivning. Lapprör är ett medelstort, tämligen grovt byggt gräs med underjordiska utlöpare. Stråna har två eller tre ledstycken och blir omkring en meter höga, de växer enstaka eller i små lösa tuvor. Bladen är vanligen kala, en halv centimeter breda, med grovnervig ovansida. Snärpet är rundtrubbigt och blir högst en halv centimeter långt. Arten blommar i juli-augusti. Vipporna är omkring en decimeter långa, smalt pyramidformiga, ganska täta med utstående grenar. Småaxen är rödaktiga eller violetta med breda kortspetsade skärmfjäll, håren innanför skärmfjällen är minst lika långa som ytteragnarna. Borstet är kort och inte utskjutande. Ståndarknapparna är smala och gula.
Lapprör kännetecknas av sina mörkt brunvioletta, enblommiga småax med tämligen långa hår innanför skärmfjällen, samt att stråna har få ledstycken. Den har bredare och mer kraftigt byggda småax än de övriga arterna i släktet och ser därför tämligen otypisk ut.

Lapprör

Utbredning. Lapprör är vanlig i norra Sverige från Medelpad till Torne Lappmark, också på kalfjället. Den växer på torr sandig och grusig mark, i skogar, på hedar och i myrkanter. Första fynduppgift är från Lappland 1812, arten var då ny för vetenskapen och beskrevs av Wahlenberg i Flora Lapponica (Nordstedt 1920).

Övrigt. Lapprör är en apomiktisk art som sätter frö utan befruktning. Pollenkornen i ståndarknapparna är därför dåligt utvecklat.

Etymologi. Artnamnet lapponica kommer av latinets Lapponia (Lappland) och betyder lapsk.

Familj: Poaceae
Släkte: Calamagrostis

Norden
Norra halvklotet

I Riksmuseets samlingar

Innehållsförteckning

Referenser


"Det är, säger WAHLENBERG, ett sent gräs och blommar icke före Augusti. Rakt och temligen resligt, kläder det utmärkt de magra slätterna med sina täta, blåaktiga vippor och är i Lappland lika vanligt som Skogsröret i sydligare trakter. Det är der och i andra vårt lands mycket nordliga delar ett ganska vigtigt betesgräs, ett bland de gräs, som i större eller mindre mon bilda betesmarkerna. För rehnen lärer det vara särdeles begärligt, isynnerhet dess rotblad, hvilka äro nästan lika smala och mjuka som den likaledes begärliga Krustådans..."

Ur Utkast till svenska växternas naturhistoria II av C. F. Nyman (1868)

© Naturhistoriska riksmuseet 1998

http://linnaeus.nrm.se/flora/mono/poa/calam/calalap.html
Senaste uppdatering: 22 maj 2000
Ansvarig för denna sida: Arne Anderberg