Bergrör

Calamagrostis epigeios (L.) Roth

Vetenskapliga synonym: Arundo epigeios L.

Berg-rørkvein Bjerg-Rørhvene Hietakastikka Wood Small-reed Land-Reitgras

Beskrivning. Bergrör är ett flerårigt, ganska grovt och storväxt gräs med grågröna breda blad och en gråbrun vippa. Den växer i stora bestånd från en krypande jordstam. Stråna har få, färre än fem, ledstycken och de kan bli upp till en och en halv meter höga. Bladen är långt tillspetsade och ganska styva. Arten blommar i juli-augusti. Vippan är ensidig och småaxen har utdraget tillspetsade skärmfjäll och ytteragnar med ett kort borst. De tunna håren som sitter innanför skärmfjällen är längre än ytteragnen.
Bergrör är grov och hårdbladig och har en grågrön vippa. Den ser ofta dammig ut där den växer och är en av de mest karaktäristiska arterna. Bergrör bildar hybrider med piprör (C. arundinacea), grenrör (C. canescens) och madrör (C. stricta). Den korsar sig också med sandrör (Ammophila arenaria), den uppkomna hybriden kallas östersjörör (Ammocalamagrostis x baltica) och skiljs från bergrör genom tuvat växtsätt, tätare vippa, samt ståndare med dålig pollenproduktion.

Utbredning. Bergrör förekommer i nästan hela landet. Den är vanlig på torra sandmarker, till exempel i vägkanter, på banvallar, berg och vid stränder. Första fynduppgift publicerades 1745 (Nordstedt 1920).

Etymologi. Artnamnet epigeios kommer av grekiskans epi (på) och gaia (marken), vilket betyder 'växande på marken'. Detta kan låta besynnerligt, men har sin förklaring i att Linné ursprungligen beskrev arten som Arundo epigeios och jämförde den med vass (Phragmites australis) som han kallade Arundo phragmites och som ju växer i vatten.

Referenser

"Finnas här och där på sandbackar och högder. De späda bladen ätas af Kreaturen, men äldre röras de icke. Hwar man icke har tillgång til Sandrör kan Bergrör planteras på Flygsand. Det kryper lika så med sine rötter, men öfwertäckes det af sanden, wäxer det icke så willigt."

Ur Försök til en Flora Oeconomica Sveciæ av A. J. Retzius (1806)