Bromus L.

Lostor

Beskrivning. Ett- till fleråriga, medelstora till storväxta gräs. Strån upprätta. Blad platta, breda. Snärp hinnlikt. Vippor yviga, vippaxel ofta plattad. Småax stora, mångblommiga, skaftade. Skärmfjäll olikstora, kortare än ytteragnarna, med en eller tre till fem nerver. Ytteragnar kölade eller rundryggade, ofta hinnkantade, vanligen med tydligt borst.
Kromosomtal varierande.

Användning. Vissa arter med stora småax odlas som prydnadsgräs och kan ingå i eternellbuketter.

Övrigt. Lostorna känns igen på sina vanligen yviga vippor med stora, skaftade, oftast borstförsedda småax.

Etymologi. Släktnamnet Bromus kommer av grekiskans bromos som var namnet på havre hos Theofrastos (300 f. Kr.).

Släktet har omkring 100 arter, de flesta i tempererade områden. I Sverige förekommer 14 arter mer eller mindre regelbundet, flera av dessa införda och naturaliserade. Många av arterna är sällsynta, vanligast är den ettåriga arten luddlosta (B. hordeaceus). Ytterligare ett tiotal arter har påträffats tillfälligt.

Arter:
brinklosta (B. commutatus)
finlosta (B. lepidus)
foderlosta (B. inermis)
kvarnlosta (B. japonicus)
luddlosta (B. hordeaceus)
plattlosta (B. catharticus)
raklosta (B. erectus)
renlosta (B. arvensis)
råglosta (B. secalinus)
sandlosta (B. sterilis)
skugglosta (B. ramosus)
sloklosta (B. sitchensis)
spretlosta (B. squarrosus)
strävlosta (B. benekenii)
taklosta (B. tectorum)
ängslosta (B. racemosus)

I Riksmuseets samlingar

Innehållsförteckning