Sandlosta

Bromus sterilis L.

Vetenskapliga synonym: Anisantha sterilis (L.) Nevski, Schedonorus sterilis (L.) Fr., Zerna sterilis (L.) Panz.

Sandfaks Gold Hejre Hietakattara Barren Brome Taube Trespe

Sandlosta Beskrivning. Sandlosta är ett ganska lågväxt, ettårigt gräs. Stråna kan bli upp till åtta decimeter höga och de är kala och växer i lösa tuvor. Bladen är fem millimeter breda, mjukludna till långhåriga och vissnar tidigt. Bladslidorna är kala eller småhåriga och något sträva, snärpet är två millimeter långt. Arten blommar från maj till juli. Vipporna är stora och Sandlosta yviga, upp till tre decimeter, med tunna, sträva och allsidigt ordnade vippgrenar av vilka de längsta är tydligt längre än småaxen. Småaxen är mycket stora och kan bli drygt fem centimeter långa inklusive borsten, de har fem till tio blommor och kan ibland vara rödanlupna i färgen. Skärmfjällen är hinnlika och kala med sträva nerver, det nedre är ennervigt och det övre trenervigt. Ytteragnarna är kala, omkring två centimeter långa och har Sandlosta borst som är minst lika långt som ytteragnen. Ståndarknapparna är gula och drygt en millimeter långa.
Sandlosta känns lätt igen på de stora yviga vipporna med stora kala småax som har långa borst. Den påminner något om taklosta (B. tectorum), som emellertid har finludna strån, mindre och tätare, ensidig vippa med småax som knappast blir mer är tre centimeter om man räknar in borstet. De tillfälligt förekommande arterna spansklosta (B. madritensis) och sticklosta (B. rigidus) har båda tätare vippor där småaxen är längre än de längsta vippgrenarna.

Sandlosta

Utbredning. Sandlosta är ganska sällsynt och förekommer regelbundet endast i Sydsverige, mest i Skåne och på Öland och Gotland. Den har dock påträffats mer eller mindre tillfälligt i flera andra landskap. Den växer huvudsakligen på torr, sandig, kulturpåverkad mark, i vägkanter, hamnar och på tomter, men även på grusiga havsstränder. Första fynduppgift är från Lund och publicerades 1774 (Nordstedt 1920).

Övrigt. Sandlosta förs ibland till släktet sollostor (Anisantha), tillsammans med bland annat taklosta (B. tectorum).

Etymologi. Artnamnet sterilis kommer av latinets sterilis (mager, ofruktbar).

Familj: Poaceae
Släkte: Bromus

Norden
Norra halvklotet
Bildgalleri

I Riksmuseets samlingar

Innehållsförteckning

Referenser

© Naturhistoriska riksmuseet 1999

http://linnaeus.nrm.se/flora/mono/poa/bromu/bromste.html
Senaste uppdatering: 7 november 2004
Ansvarig för denna sida: Arne Anderberg