Foderlosta

Bromus inermis Leyss.

Vetenskapliga synonym: Bromopsis inermis (Leyss.) Holub, Schedonorus inermis (Leyss.) P. Beauv., Zerna inermis (Leyss.) Lindm.

Bladfaks Stakløs Hejre Idänkattara Sandfax Hungarian Brome Unbegrannte Trespe

Beskrivning. Foderlosta är ett högväxt, flerårigt gräs som har långa underjordiska utlöpare och därför bildar stora bestånd. Stråna blir drygt en meter höga. Bladen är knappt en centimeter breda och sitter ordnade i två rader, vilket är särskilt tydligt på de vegetativa skotten. Bladslidorna är kala eller något håriga nedtill, snärpet är två millimeter långt. Arten blommar i juni-juli. Vipporna är stora och yviga med långa vippgrenar. Småaxen är upp till tre centimeter långa, och har fem till tio blommor. De är ofta bruna eller brunvioletta och har ganska korta skärmfjäll av vilket det nedre är ennervigt och det övre trenervigt. Ytteragnarna är centimeterlånga och saknar borst, eller sällan med någon millimeter långt borst som inte är utskjutande. Ståndarknapparna är gula och ungefär fyra millimeter långa.
Foderlosta är lätt att känna igen på sitt beståndsbildande växtsätt, sina yviga vippor med långa borstlösa småax, samt de tvåsidigt ordnade bladen.

Utbredning. Foderlosta är ganska ovanlig men kan vara lokalt talrik från Skåne till Jämtland, den förekommer dock sällsynt till Torne Lappmark. Arten växer på torra, soliga kulturmarker, i vägkanter och på banvallar. Första fynduppgift är från Uppsala och publicerades år 1816 (Nordstedt 1920).

Övrigt. Foderlosta förs ibland till släktet storlostor (Bromopsis), tillsammans med arterna skugglosta (B. ramosus), strävlosta (B. benekenii) och raklosta (B. erectus).

Etymologi. Artnamnet inermis kommer av latinets in- (inte) och arma (vapen) och betyder 'obeväpnad', vilket syftar på att småaxen saknar tydligt borst.

Referenser