Raklosta

Bromus erectus Huds.

Vetenskapliga synonym: Bromopsis erecta (Huds.) Fourr., Schedonorus erectus (Huds.) Lilja, Zerna erecta (Huds.) Panz. ex B. D. Jacks.

Rakfaks Opret Hejre Pystykattara Upright Brome Aufrechte Trespe

Raklosta Beskrivning. Raklosta är ett högväxt, flerårigt gräs. Stråna kan bli drygt en meter höga, de växer i ganska täta tuvor och saknar utlöpare. Bladen är ljusgröna, gleshåriga, omkring fem millimeter breda och endast något bredare än strået, de är upprätta utan bladöron vid basen. Bladslidorna är långhåriga eller ibland kala upptill. Snärpet är kort. Arten blommar i juni-juli. Vippan är drygt en decimeter lång, relativt tät med upprätta eller utböjda vippgrenar. Småaxen är stora, omkring tre centimeter långa, med fyra till nio blommor. Det nedre skärmfjället är ennervigt medan det övre har tre nerver. Ytteragnarna är kölade och har ett långt borst, som dock är kortare än ytteragnen. Ståndarknapparna är violetta eller gula och ungefär fem millimeter långa.
Raklosta karaktäriseras av sin storlek, sin relativt täta vippa med upprätta vippgrenar och småax med borst som är kortare än ytteragnen.

Raklosta

Utbredning. Raklosta är sällsynt men kan på vissa platser förekomma i stort antal. Den är en mellaneuropeisk art som införts med franskt gräsfrö och som numera är naturaliserad i parker, vägkanter och på ängsmark i närheten av bebyggelse. Första fynduppgift är från Öland och publicerades 1812 (Nordstedt 1920).

Övrigt. Raklosta förs ibland till släktet storlostor (Bromopsis), tillsammans med arterna skugglosta (B. ramosus), strävlosta (B. benekenii) och foderlosta (B. inermis).

Etymologi. Artnamnet erectus är ett latinskt ord som betyder upprätt.

Familj: Poaceae
Släkte: Bromus

Norden
Norra halvklotet

I Riksmuseets samlingar

Innehållsförteckning

Referenser

© Naturhistoriska riksmuseet 1999

http://linnaeus.nrm.se/flora/mono/poa/bromu/bromere.html
Senaste uppdatering: 7 augusti 2000
Ansvarig för denna sida: Arne Anderberg