Strävlosta

Bromus benekenii (Lange) Trimen

Vetenskapliga synonym: B. asper auct., B. ramosus Huds. ssp. benekenii (Lange) Schinz & Thell., Bromopsis benekenii (Lange) Holub, B. ramosa (Huds.) Holub ssp. benekenii (Lange) Tzvelev, Zerna benekenii (Lange) Lindm.
Svenska synonym: skogslosta, skugglosta

Skogfaks Tidlig Skov-Hejre Lehtokattara Lesser Hairy-brome Rauhe Wald-Trespe

Beskrivning. Strävlosta är ett storvuxet, flerårigt gräs med breda blad. Stråna kan bli drygt en meter höga och växer enstaka eller få tillsammans i lösa tuvor. Bladen är långa, mörkgröna, gleshåriga, mycket bredare än strået, och har smala bladöron vid basen. Bladslidorna är utspärrat långhåriga, med undantag av den översta som är kort finhårig. Snärpet är omkring tre millimeter långt. Arten blommar i juni-juli. Vipporna är en till två decimeter långa, ensidiga och något slaka, vid mognaden med hopdragna vippgrenar som var och en har tre till fem småax. Varje gren har ett litet kalt fjäll vid basen. Småaxen är stora, omkring tre centimeter långa, med tre till sex blommor. Skärmfjällen är drygt en centimeter långa och är håriga i kanten, det nedre skärmfjället är ennervigt medan det övre har tre nerver. Ytteragnarna har långt borst, de är bredast vid eller nedanför mitten, kölade och längre än borstet. Ståndarknapparna är tre millimeter långa.
Strävlosta liknar skugglosta (B. ramosus), men den senare har även vid mognaden yvig vippa med utspärrade vippgrenar som vid basen har ett kanthårigt fjäll, ytteragnar som är bredast ovan mitten, samt en översta bladslida som är utspärrat långhårig.

Utbredning. Strävlosta är sällsynt och förekommer i Sydsverige, från Skåne till Uppland. Den växer på mullrik jord i skuggiga lundar, bokskogar och ängsgranskogar. Arten är konkurrenssvag och växer företrädesvis där växttäcket är glest. Första fynduppgift är från Skåne och publicerades 1779 (Nordstedt 1920).

Övrigt. Strävlosta förs ibland till släktet storlostor (Bromopsis), tillsammans med arterna skugglosta (B. ramosus), raklosta (B. erectus) och foderlosta (B. inermis).

Etymologi. Artnamnet benekenii hedrar tysken Ferdinand Beneken (1800-1859). Det äldre svenska namnet skugglosta används numera bara på arten Bromus ramosus.

Referenser