Flyghavre

Avena fatua L.

Vetenskapliga synonym: A. hybrida Peterm.
Svenska synonym: vildhavre

Floghavre Flyve-Havre Hukkakaura Wild-oat Flug-Hafer

Beskrivning. Flyghavre är ett högväxt gräs med kala till håriga breda blad och stor yvig, allsidigt utbredd vippa. Stråna blir ofta mer än en meter höga. Arten blommar i juni-juli. Småaxen är mycket stora, upp till fyra centimeter långa, långskaftade och hängande, de är vanligen treblommiga och har flera långa borst. Skärmfjällen saknar borst eller uddar men varje ytteragn har ett långt knäböjt borst, samt är vid basen försedd med en vitaktig eller rödaktig tofs av långa hår. Varje enskild blomma i småaxet har vid basen en avsnörningsyta som gör att de vid mognaden faller till marken med sitt frö.
Flyghavre liknar havre (A. sativa), men den senare har småax som saknar borst, eller har endast ett borst. Flyghavre är oftast mer högväxt än havre och dess stora vippor sticker upp ovanför grödan. Det anses att flyghavre utgör den vilda stamarten till den odlade havren och den senare betraktas ibland som en underart av flyghavre.

Utbredning. Flyghavre är ganska vanlig från Skåne till Dalarna men förekommer också mer tillfälligt längre norrut. Den växer vanligen som ogräs i åkrar, oftast havreåkrar. Första fynduppgift publicerades av Rudbeck år 1666 (Nordstedt 1920).

Övrigt. Flyghavre kan i åkrar med vårsäd bli ett svårt ogräs eftersom det mognar tidigare än den vanliga havren och tar näring från denna. Det är påbjudet i svensk lag, SFS 1970:299 Lagen om skydd mot flyghavre, att markägaren skall insamla och bränna flyghavre.

Etymologi. Artnamnet fatua kommer av latinets fatuus (värdelös) och syftar på att dess småax faller i bitar vid mognaden, och att boskapens matsmältningssystem inte kan tillgodogöra sig dess frukt.

Referenser

"Visar sig mera sällan i nybyggarnes åkrar, ditförd med främmande utsäde.
Detta gräs är högeligen afskydt af lantbrukarne, emedan, då det en gång kommit in i en åker, det knappt kan därur utrotas. Det släpper nämligen sina frön före den öfriga säden och kommer därigenom i tillfälle att sedan förkväfva densamma."

Ur Flora Lapponica av Carl von Linné (1737), i svensk översättning av T. M. Fries (1905)