Sandrör

Ammophila arenaria (L.) Link

Vetenskapliga synonym: Psamma arenaria (L.) Roem. & Schult., Calamagrostis arenaria (L.) Roth
Svenska synonym: marhalm

Sandrøyr Sand-Hjælme Rantakaura Marram Strandhafer

Beskrivning. Sandrör är ett grovt, tuvat gräs. Stråna är upprätta och kan bli mer än en meter höga. Bladen är smala och ihoprullade med vassa, något stickande spetsar. De nedre bladslidorna är grova och halmgula, men kan ibland vara rödaktiga. Arten blommar i juli-augusti. Vippan är decimeterlång, en dryg centimeter tjock och allsidigt axlik, den är vid blomningen ljusgrön men blir sedan halmgul. Småaxen är plattade och enblommiga, med hår innanför skärmfjällen.
Det tuvade växtsättet, de smala bladen och de tjocka cylindriska axlika vipporna är typiska för arten och skiljer den från strandråg (Leymus arenarius) som den ofta växer tillsammans med. Den senare har platta grågröna blad och småax som sitter i ax. Sandrör hybridiserar med piprör (Calamagrostis arundinacea) och med bergrör (C. epigeios), hybriden med den senare kallas östersjörör (Ammocalamagrostis x baltica) och har glesare, brunaktig vippa och dåligt utvecklat pollen.

Utbredning. Sandrör är vanlig på sandiga havsstränder på Västkusten. Den förekommer mer sparsamt på Ostkusten, utom på Gotland. Hybriden östersjörör (Ammocalamagrostis x baltica) är ganska ovanlig men kan vara lokalt talrik. Första fynduppgift är från Fårö, Gotland och publicerades av Linné i Kongliga Swenska Wetenskapsacademiens Handlingar 1741 (Nordstedt 1920).

Användning. Sandrör har planterats på sanddyner för att binda flygsanden.

Etymologi. Artnamnet arenaria kommer av latinets arena (sand) och betyder 'lever på sandiga ställen'.

Referenser

"Wäxer på Fåröen eller Norr på Gotland, på Nord-Östra sidan wid stranden. Här wäxer altså det Gräs man brukar i Holland på doinerna at plantera, på det sanden ei må kastas af wäder, och det Gräs man i Skåne så mycket arbetat på at fortplanta uti flygsanden. Här wäxer det ock tilräkeligt.
Flygsanden drifwer här up ifrån stranden åt Landet helt slät och förtager skogen efter hand, och sielfwa Landet. Men där detta gräset wäxer, liksom förtrollas sanden at han ei kan komma längre, utan formerar et högt bärg såsom en snö-drifwa, och ju mer sand kommer i högen, ju frodigare wäxer Gräset. Här igenom äro doinerna på Fåröen blefne; Härigenom watnet förhindrat at bortskära Landet eller där på upstiga om Wintren; Här igenom mark och skog bewarade, som förut öfwerswimmades af sand."

Ur Samling af Et Hundrade Wäxter upfundne på Gothland, Öland och Småland av Carl von Linné (Kongliga Swenska Wetenskapsacademiens Handlingar 1741)