Ängskavle

Alopecurus pratensis L.

Vetenskapliga synonym: A. pratensis L. var. alpestris Wahlenb. (ssp. alpestris)
Svenska synonym: vanlig ängskavle (ssp. pratensis), fjällkavle (ssp. alpestris)

Engreverumpe Eng-Rævehale Nurmipuntarpää Haliðagras Meadow Foxtail Wiesen-Fuchsschwanzgras

Beskrivning. Ängskavle är ett flerårigt, ganska slankt gräs som kan bli drygt en meter högt och som växer i lösa tuvor med strån från en kort jordstam. Bladen är ungefär en halv centimeter breda, med tillslutande bladslidor och ganska kort snärp. Arten blommar i maj-juni. Vippan är axlik, grågrön, en halv till en decimeter lång, och mjuk och böjlig. Småaxen är styvhåriga och har skärmfjäll med parallella eller inåtböjda spetsar, och ytteragn med långt borst. Ståndarknapparna är långa och gul- eller brunaktiga. Två underarter brukar urskiljas, huvudunderarten vanlig ängskavle (ssp. pratensis) och fjällkavle (ssp. alpestris (Wahlenb.) Selander). Den senare är mer lågväxt med en kortare och tätare vippa, samt mörkare och mindre småax.
Ängskavle liknar mest svartkavle (A. arundinaceus) och de två arterna hybridiserar också med varandra. Svartkavle skiljer sig genom grågröna blad, uppsvälld översta bladslida, samt utböjda spetsar på skärmfjällen. Ängskavle brukar också ofta förväxlas med timotej (Phleum pratense), men den senare har skärmfjäll med kort udd, men som saknar utskjutande borst.

Utbredning. Ängskavle är ett av våra allra vanligaste gräs och förekommer i hela landet. Den växer på alla slags kulturmarker, ängar, stränder och diken. Arten odlas ofta som vallväxt. Första fynduppgift publicerades i Rudbecks Catalogus plantarum 1658 (Nordstedt 1920).

Etymologi. Artnamnet pratensis kommer av latinets pratum (äng) och syftar på växtplatsen.

Referenser

"Ängkafle, härligt foder helst på wåtagtiga ängar: aftappade kjärr och myror, besådde med dess frön, blifwa snart frugtbare..."

Ur Anwisning til Wäxt-Rikets kännedom av Carl Fredrik Hoffberg (1792)