|
Beskrivning. Vårtåtel är ett litet,
lågväxt, ettårigt gräs som växer i små
tuvor. Stråna är styva, ofta rödanlupna och blir
sällan mer än en decimeter höga. Bladen är platta
och ganska korta. Arten blommar redan från april till juni och den
torkar och gulnar redan under sommaren. Vippan är kort och axlikt
ihopdragen med upprätta vippgrenar. Småaxen är ofta
rödaktiga, mer eller mindre glänsande, och har trubbiga ytteragnar
med tydligt borst.
Vårtåtel är lätt att känna igen på de
axlikt sammandragna vipporna med borstförsedda småax.
Den andra arten i släktet, den sällsynta
vittåteln (A. caryophyllea),
skiljs genom yvig vippa med utbredda grenar.
Utbredning. Vårtåtel förekommer
från Skåne till Uppland och är ganska vanlig på
torr, sandig mark vid kusten. Den uppträder ofta i stort antal
och kan genom sina vanligen rödanlupna strån ge hela marken
en rödaktig ton.
Första fynduppgift är från Skåne där
den hittades av Linné den 22 juni 1749, fyndet publicerades 1751
(Nordstedt 1920).
Etymologi. Artnamnet praecox är
latinets ord för tidig, brådmogen, vilket syftar på att
arten uppträder på försommaren.
|
Familj: Poaceae
Släkte: Aira
Norden
Norra halvklotet
Bildgalleri
I Riksmuseets samlingar
Innehållsförteckning
Referenser
"Detta war et af the minsta gräs, som wäxa i Sverige,
hwilket jag icke sedt, sedan jag war i Frankrike, der det allmänt wäxer.
Här fans det öfwer alt på torra och magra ställen wid wallar
och wägar, fast det redan war tort och mogit."
Ur Carl Linnaei Skånska Resa av Carl von Linné (1751)
|