|
Beskrivning. Myggblomster är en liten späd,
ljust gulgrön orkidé med mycket små blommor. Stjälken
är ofta bara fem centimeter hög. De två eller tre bladen
är små, omkring en centimeter långa, och sitter vid basen av stjälken.
Bladspetsarna är ibland sträva på grund av de mycket små,
vårtlika groddknopparna som kan sitta i kanten. Myggblomster blommar i juli-augusti,
blommorna är talrika och sitter i en kort och smalt axlik klase.
Kalkbladen är gulgröna och fruktämnet är vridet så
att den spetsiga läppen och två av kalkbladen är
uppåtriktade.
Myggblomster är en av våra minsta och mest oansenliga
orkidéer och den kan vara mycket svår att få syn på. Den liknar mest
knottblomster
(Microstylis monophyllos), men den senare har vanligen endast ett
välutvecklat blad som är fyra till fem centimeter långt.
Utbredning. Myggblomster förekommer från
Skåne till Lule Lappmark.
Den är ganska sällsynt och växer i mattor av vitmossa (Sphagnum) i kalkfattiga
gungflyn och mossar.
Första fynduppgift är från Uppland och
publicerades av Linné i Species plantarum år 1753, Linné angav
Bergius som den som funnit arten (Nordstedt 1920). I Naturhistoriska
riksmuseets samlingar finns dock ett exemplar som insamlats av Löfling i Jumkil,
Uppland 1749. På baksidan av arket har Lars Montin skrivit att detta är
det första fyndet av arten.
Löflings exemplar kan ses i artens bildgalleri.
Etymologi. Artnamnet paludosa kommer av
latinets palus (kärr) och betyder 'växer i kärr'.
Det svenska namnet myggblomster ska inte förväxlas med myggnyckelblomster
och myggnycklar som är äldre namn på orkidéarten
gulyxne (Liparis loeselii).
|
Familj: Orchidaceae
Släkte: Hammarbya
Norden
Norra halvklotet
Fridlyst
Bildgalleri
I Riksmuseets samlingar
Innehållsförteckning
Referenser
"Växer i vattenrika kärr och mossar med gungdy,
mellan multnande Hvitmossa (Sphagnum), sällsynt eller temligen
sällsynt...
...Myggyxnet utvecklas bäst och ymnigast under varma somrar, då
kärren der det växer bli mer torra, eller då en våt
sommar följer på en mycket varm och torr."
Ur Utkast till svenska växternas naturhistoria II av
C. F. Nyman (1868)
|