Vildtulpan

Tulipa sylvestris L.

Villtulipan Vild Tulipan Wild Tulip Wilde Tulpe

Vildtulpan, blomma

Beskrivning. Vildtulpan är en flerårig ört som kan bli upp till fyra decimeter hög och som oftast växer i stora bestånd. Löken är ganska liten, omkring två centimeter lång, men kan skicka ut en lång underjordisk utlöpare i vars spets en ny lök bildas. Den har små smala blad som är få och grågröna, ofta med rödaktiga kanter. Vildtulpan blommar i maj-juni med en stor klargul blomma som sitter i toppen av stjälken. Knopparna är lutande men reser sig upp vid blomningen. Blommorna är fem till sex centimeter breda med spetsiga, klargula kalkblad som är grön- eller rödaktiga på utsidan. Ståndarsträngarna är ganska breda och håriga vid basen.
Vildtulpan, knopp Vildtulpan förekommer ofta i stort antal men blommar sällan och förökar sig mest vegetativt och sprider sig därigenom lätt. Ofta påträffas rena bestånd av enbart blad, vilka påminner om vårlökens (Gagea lutea), men är bredare och oftast med en rödaktig kant. I gynnsamma lägen där den inte får konkurrens av gräs blommar vildtulpanen. Den är den enda av de förvildade tulpanerna som sätter rikligt med frö i vårt land.

Utbredning. Vildtulpan förekommer från Skåne till Uppland och växer mest i parker och i närheten av herresäten. Första fynduppgift som förvildad är från Lund i Skåne och publicerades 1744 (Hylander 1971).

Vildtulpan i knopp

Användning. Vildtulpan hör hemma i Sydeuropa och Nordafrika men har odlats i hela Europa sedan 1600-talet. Redan på 1700-talet var den känd som naturaliserad i Sverige. Det är en vacker växt men kanske inte lämplig att odla i trädgårdar eftersom den kan vara kinkig med växtplatsen och blommar sällan om den inte trivs. Istället sprider den sig ofta aggressivt med sina utlöpare, bildar mattor av jordblad och kan visa sig vara svårutrotad.

Etymologi. Artnamnet sylvestris kommer av latinets sylva (skog) och syftar på att arten ofta växer i skogar och parker.

Familj: Liliaceae
Släkte: Tulipa

Bildgalleri

I Riksmuseets samlingar

Innehållsförteckning

Referenser


"Dess wackra utseende och angenäma, ej starcka luckt berättigar den til en plats i blomsterqwarter, där den ock mycket öker sig, om det tillåtes."

Ur Försök til en Flora Oeconomica Sveciæ av A. J. Retzius (1806)

© Naturhistoriska riksmuseet 1997

http://linnaeus.nrm.se/flora/mono/lilia/tulip/tulisyl.html
Senaste uppdatering: 27 april 2000
Ansvarig för denna sida: Arne Anderberg