Brandlilja

Lilium bulbiferum L.

Vetenskapliga synonym: L. bulbiferum L. ssp. croceum (Chaix) Baker (var. croceum)
Svenska synonym: brandgul lilja, kejsarkrona; vanlig brandlilja (var. bulbiferum), saffranslilja (var. croceum)

Brannlilje Brand-Lilje Ruskolilja Orange Lily Feuer-Lilie

Beskrivning. Brandlilja är en flerårig ört med strödda blad och stora brandgula blommor. Stjälken är mörkgrön, vanligen nästan meterhög, med talrika långsmala blad som sitter strödda, utom de allra översta som bildar en liten krans under blomställningen. De övre bladen har ofta ärtstora violettbruna groddknoppar i bladvecken. Groddknopparna lossnar lätt och bildar nya plantor. Brandlilja blommar i juli med lysande orange blommor som har mörka prickar på insidan. Blommorna sitter mer eller mindre upprätta, vanligen kvastlikt, i toppen av stjälken, men ibland ensamma. Blomman är brett trattlik med upprätta eller något utböjda kalkblad och saknar doft. Frukter utbildas sällan och istället sprider den sig med groddknoppar. Två varieteter av brandlilja förekommer i Sverige, vanlig brandlilja (var. bulbiferum) har groddknoppar i bladvecken medan varieteten saffranslilja (var. croceum (Chaix.) Pers.) saknar groddknoppar.
Arten tigerlilja (L. lancifolium) har brandgula, hängande blommor med starkt tillbakaböjda eller tillbakarullade kalkblad.

Utbredning. Brandlilja hör ursprungligen hemma i Central- och Östeuropa men är i Sverige en sedan gammalt odlad art. Den kan odlas i nästan hela landet och brukar påträffas förvildad eller kvarstående i närheten av bebyggelse. Varieteten saffranslilja (var. croceum) är vanligare i de sydliga landskapen. Första fynduppgift som förvildad är från Aspön i Södermanland och publicerades av Linné år 1761, arten finns dock omnämnd redan under 1600-talet (Nordstedt 1920).

Användning. Brandlilja odlas som prydnadsväxt. Den är en av våra härdigaste och tåligaste liljor och började odlas tidigt.

Etymologi. Artnamnet bulbiferum kommer av latinets bulbus (lök) och ferre (bära), namnet syftar på groddknopparna i bladvecken. Arten har ibland kallats kejsarkrona, ett namn som numera bara används på arten Fritillaria imperialis.

Referenser

"På Aspön i Mälaren i en skogsbacke wäxer den ömnigt wild, utan twifwel för längre tid sedan kommen från en Trägård, hwar wäxten annars odlas för sina wackra blommor. Hos oss nyttjas den til intet annat, men Ryssar, Tartarer, Tunguser, Buräter och Jakuter äta rotlökarne kokte i mjölk eller stekte i het aska, och hafwa deraf en god, ingalunda osund föda."

Ur Försök til en Flora Oeconomica Sveciæ av A. J. Retzius (1806)