Kungsängslilja

Fritillaria meleagris L.

Svenska synonym: damspelslilja

Rutelilje Vibeæg Kirjopikarililja Fritillary Schachblume

Beskrivning. Kungsängslilja är en flerårig ört som kan bli upp till tre decimeter hög. Stjälken är tunn och ogrenad och har smalt lansettlika, något grågröna blad. Kungsängslilja blommar i maj-juni med stora hängande blommor som sitter ensamma eller sällan parvis i toppen av stjälken. Blommorna är klockformade, karminröda eller sällan vita, och har på utsidan ett för arten typiskt rutmönster. Frukten är en upprätt kapsel.
Kungsängslilja kan inte förväxlas med andra arter.

Utbredning. Kungsängslilja är ursprungligen en införd och i äldre tid förvildad art. Arten är vanligast i östra Svealand men förekommer i ett flertal landskap från Skåne upp till Värmland, Dalarna och Ångermanland. Den växer på fuktiga strandängar där den kan uppträda i stort antal. Första fynduppgift är från Kungsängen utanför Uppsala, Uppland och publicerades av Linné år 1745 (Hylander 1971). Enligt vissa källor ska Olof Rudbeck d. ä. på 1600-talet inskaffat kungsängsliljor från Holland till Botaniska trädgården i Uppsala varifrån de sedan kom att spridas.

Användning. Kungsängslilja odlas som prydnadsväxt i parker och trädgårdar, och den säljs ibland också som krukväxt.

Övrigt. Kungsängslilja är Upplands landskapsblomma.

Etymologi. Artnamnet meleagris betyder pärlhönefläckig och syftar på blomman. Sitt svenska namn kungsängslilja har den fått av Kungsängen som ligger utanför Uppsala, Uppland, där den har en rik förekomst.

Referenser

"Denna vackra Lilje-Växt är måhända icke ursprungligt vild i Sverige, fastän det så skulle kunna synas, då den nu är allmän i Upland och i Roslagen. Såsom vild är den först anmärkt vid Uppsala på Kungs-ängen, hvarest den numera växer snart sagdt million-tals. Vid Stockholm är den ännu ej någonstädes ymnig. Man säger, att Professor Ol. Rudbeck d. ä. först införde Växten i Academiæ-Trädgården i Upsala vid återkomsten ifrån sina utrikes resor år 1654, och man har förmodat, att jord sedermera blifvit ifrån Trädgården utförd till Kungs-ängen, hvarvid Lökar af Växten medföljt...
...Man må lemna oafgjordt, om denna gissning innebär sanning."

Ur Stockholms flora av J. E. Wikström (1840)