Kejsarkrona

Fritillaria imperialis L.

Kejserkrone Kaiserkrone

Beskrivning. Kejsarkrona är en tämligen storväxt och kraftigt byggd ört. Stjälken är grov och kan bli upp till en meter hög. Bladen är talrika, ljusgröna, lansettlika och sitter ganska tätt strödda på stjälken. Kejsarkrona blommar i april-maj. Blommorna är stora och hängande i en krans något nedom stjälktoppen, med en rosett av blad i toppen. Kalken är klocklik, orange och har runda vita nektarier vid insidans bas.
Kejsarkrona har ett särpräglat utseende och kan inte förväxlas med någon annan art. Dess bladverk har dessutom en stark och karaktäristiskt vitlöksartad lukt. Den andra arten i släktet, kungsängslilja (F. meleagris), är mindre och har ensamma, karminröda eller vita blommor, samt mycket smala blad.

Utbredning. Kejsarkrona kan ibland påträffas förvildad eller kvarstående efter odling vid bebyggelse i Sydsverige. Arten härstammar från Turkiet och västra Himalajaområdet. Första fynduppgift som förvildad är från Skåne och publicerades år 1870 (Hylander 1971).

Användning. Kejsarkrona är vanlig i odling som prydnadsväxt i trädgårdar. Flera namnsorter föekommer i odling, till exempel sorten 'Lutea' med gula i stället för oranga blommor.

Etymologi. Artnamnet imperialis kommer av latinets imperator (kejsare) och betyder kejserlig, vilket syftar på blomkalkens kronlika form. Det svenska namnet kejsarkrona har ibland också använts på arten brandlilja (Lilium bulbiferum).

Referenser