Havssälting

Triglochin maritimum L.

Fjøresaulauk Strand-Trehage Merisuolake Strandsauðlaukur Sea Arrowgrass Strand-Dreizack

Beskrivning. Havssälting är en medelstor, tuvad ört med grov jordstam. De smala bladen är talrika och något köttiga. Stjälken är två till tre millimeter tjock. Arten blommar på försommaren med små oansenliga blommor som har sex sammanvuxna pistiller med korta märken. I fruktstadiet sträcker sig blomställningen till flera decimeters längd. Frukterna som sitter ganska tätt är små och rundade och faller vid mognaden sönder i sex delfrukter.
Havssälting liknar egentligen inte alls den andra arten i släktet, kärrsälting (T. palustre), som är spensligare och har glest ax med långa frukter. Den kan däremot förväxlas med gulkämpar (Plantago maritima) från familjen grobladsväxter (Plantaginaceae), som den också ofta växer tillsammans med. Gulkämpar har dock ett kortare och tätare ax med små fyrtaliga blommor och har lockkapslar i stället för klyvfrukter.

Utbredning. Havssälting är vanlig vid våra havsstränder, men kan sällsynt påträffas vid större sjöar och älvar. Den föredrar fuktiga strandängar där den ofta växer i sällskap med arter som gulkämpar (Plantago maritima), strandkrypa (Glaux maritima), salttåg (Juncus gerardii) och strandaster (Tripolium vulgare). Första fynduppgift är från Uppsala och publicerades 1722 (Nordstedt 1920).

Etymologi. Artnamnet maritimum kommer av latinets mare (hav) och betyder 'växande vid havet'.

Referenser

"Då jag Öländska resan anträda skulle, war jag af åtskillige påmint, at noga eftersöka på Öland, hvad grässlag det wara måtte, som där almänt wäxte ock kallades Sälting, emedan Boskapen af det framför något annat wäl trifwas. Jag eftersökte i alla Botaniska Böcker utan at finna här til anledning.
Då jag kom på sielfwa Öland wiste hwart Barn at nämna Sältingen, men wid tilfrågan om samma gräs, hwilket det wore, wiste hwarken Bonde eller Präst mig at gifwa wid handen, utan hölts före det alt gräs, som wäxte wid hafwet kallades Sälting, ock Kreturen framför på något annat ställe mådde wäl, då de fingo gå på Sältingen eller det små gräset wid hafsstranden, som sades wara salt ock där af fått namnet.
Jag såg noga alla strandgräs igenom, smakade många gräs, men fant intet något som smakade salt, eller som war ifrån wåre almänne grässlag särskilt, för än jag kom in uti några Ängar wid stranden instängde, där Triglochin wäxte framför på något annat ställe ömnogt, ock då jag det smakade war det salt."

Ur Beskrifning på Sältingsgräset av Carl von Linné (Kongliga Swenska Wetenskapsacademiens Handlingar, 1742)