Vippfryle

Luzula parviflora (Ehrh.) Desv.

Hengjefrytle Småblomstret Frytle Röyhypiippo

Vippfryle Beskrivning. Vippfryle är en flerårig art med yvig vipplik blomsamling och mångbladigt strå. Den kan bli upp till fem decimeter hög och växer i lösa tuvor eller med enstaka strån. Bladen är platta, omkring en centimeter breda, även nära blomställningen, och saknar kanthår. Stödbladen är små, tunna och kala. Arten blommar i juli-augusti. Blommorna har ljusbruna kalkblad och sitter ensamma eller få tillsammans på långa, bågböjda, hängande skaft. Fruktkapseln är rödbrun med en kort udd och tydligt längre än kalkbladen.
Vippfryle liknar en storväxt, mångbladig fjällfryle (L. wahlenbergii), men den senare är mindre och har bara ett eller två stråblad, samt stödblad som är håriga i kanten.

Vippfryle

Utbredning. Vippfryle är ganska vanlig i de norra fjälltrakterna, mer ovanlig i Norrbotten och Lycksele Lappmark. Arten växer i örtrika skogar och snår, företrädesvis i björkskogsregionen nedom kalfjället, gärna på kalkrik mark. Första fynduppgift är från lappmarken där den hittades av Linné under hans lappländska resa. Fyndet publicerades av Linné år 1732 (Nordstedt 1920).

Etymologi. Artnamnet parviflora betyder småblommig och kommer av latinets parvus (liten) och flos (blomma).

Familj: Juncaceae
Släkte: Luzula

Norden
Norra halvklotet

I Riksmuseets samlingar

Innehållsförteckning

Referenser


"Denna art är säkert den största och vackraste bland våra Luzula-arter; den har, såsom WAHLENBERG anmärker, en viss "gentilitas" i hela sitt utseende. De talrika bladen äro så tunna, att alla deras nerver och hela inre byggnad synas mycket väl då de hållas mot dagern; upptill bli de, liksom strået, icke sällan rödaktiga. Vippan är stor och något slak, rikblommig."

Ur Utkast till svenska växternas naturhistoria II av C. F. Nyman (1868)

© Naturhistoriska riksmuseet 1998

http://linnaeus.nrm.se/flora/mono/junca/luzul/luzupar.html
Senaste uppdatering: 20 juli 1999
Ansvarig för denna sida: Arne Anderberg