|
Beskrivning. Vägtåg är en
småväxt, ettårig ört. Stjälken är
upprätt, grenig och en dryg decimeter hög, men
ofta betydligt lägre. Bladen är smala och når vanligen
över blomställningen. Arten blommar från juni till augusti,
blomställningen är vanligen lång och gles med
åtskilda blommor. Kalkbladen är spetsiga, rent gröna
eller något rödaktiga, och de tre yttre är tydligt
längre än de inre. Blommorna har sex ståndare vars
ståndarsträngar är ungefär dubbelt så
långa som ståndarknapparna. Fruktkapseln är ljusbrun
och något spetsig.
Vägtåg är vanligen lätt att känna igen, men
är ganska variabel i storlek och färg beroende på
växtplatsens beskaffenhet. Den kan lätt förväxlas
med arten grodtåg (J. ranarius),
men den senare är nedliggande och har trubbiga inre kalkblad, samt
trubbig kapsel. Små späda exemplar av vägtåg
kan förväxlas med pysslingtåg
(J. minutulus), vilken dock skiljs genom blommor med endast
tre ståndare och ståndarsträngar som är omkring
fyra gånger längre än knapparna. De tre arterna bildar
ett artkomplex och kan i flera fall vara svåra att skilja från
varandra.
Utbredning. Vägtåg är mycket vanlig
och förekommer i nästan hela landet. Den växer på
alla slags fuktiga marker. Arten är konkurrenssvag och växer
företrädesvis på naken jord, i diken, åkerkanter,
gångstigar, stränder och uttorkande pölar.
Första fynduppgift publicerades på
1600-talet (Nordstedt 1920).
Etymologi. Artnamnet bufonius kommer av
latinets bufo (padda), namnet betyder 'hör paddorna till'
och syftar på växtplatsen.
|
Familj: Juncaceae
Släkte: Juncus
Norden
Norra halvklotet
I Riksmuseets samlingar
Innehållsförteckning
Referenser
"Växer på barare, fuktiga eller tidtals
öfversvämmade, helst sandiga, ställen, på fuktiga,
leriga eller sandiga betesmarker, åkrar och gärden,
vid stränder, diken och vägar, allmän...
...Paddtågen är en ganska sällskaplig växt och
bildar gerna, särdeles som yngre, täta mattor på den
annars icke sällan bara sanden."
Ur Utkast till svenska växternas naturhistoria II av C. F. Nyman (1868)
|