Vägtåg

Juncus bufonius L.

Svenska synonym: kryptåg, paddtåg

Paddesiv Tudse-Siv Konnanvihvilä Lækjasef Toad Rush Kröten-Binse

Vägtåg Beskrivning. Vägtåg är en småväxt, ettårig ört. Stjälken är upprätt, grenig och en dryg decimeter hög, men ofta betydligt lägre. Bladen är smala och når vanligen över blomställningen. Arten blommar från juni till augusti, blomställningen är vanligen lång och gles med åtskilda blommor. Kalkbladen är spetsiga, rent gröna eller något rödaktiga, och de tre yttre är tydligt längre än de inre. Blommorna har sex ståndare vars ståndarsträngar är ungefär dubbelt så långa som ståndarknapparna. Fruktkapseln är ljusbrun och något spetsig.
Vägtåg Vägtåg är vanligen lätt att känna igen, men är ganska variabel i storlek och färg beroende på växtplatsens beskaffenhet. Den kan lätt förväxlas med arten grodtåg (J. ranarius), men den senare är nedliggande och har trubbiga inre kalkblad, samt trubbig kapsel. Små späda exemplar av vägtåg kan förväxlas med pysslingtåg (J. minutulus), vilken dock skiljs genom blommor med endast tre ståndare och ståndarsträngar som är omkring fyra gånger längre än knapparna. De tre arterna bildar ett artkomplex och kan i flera fall vara svåra att skilja från varandra.

Vägtåg Utbredning. Vägtåg är mycket vanlig och förekommer i nästan hela landet. Den växer på alla slags fuktiga marker. Arten är konkurrenssvag och växer företrädesvis på naken jord, i diken, åkerkanter, gångstigar, stränder och uttorkande pölar. Första fynduppgift publicerades på 1600-talet (Nordstedt 1920).

Vägtåg Etymologi. Artnamnet bufonius kommer av latinets bufo (padda), namnet betyder 'hör paddorna till' och syftar på växtplatsen.

Familj: Juncaceae
Släkte: Juncus

Norden
Norra halvklotet

I Riksmuseets samlingar

Innehållsförteckning

Referenser


"Växer på barare, fuktiga eller tidtals öfversvämmade, helst sandiga, ställen, på fuktiga, leriga eller sandiga betesmarker, åkrar och gärden, vid stränder, diken och vägar, allmän...
...Paddtågen är en ganska sällskaplig växt och bildar gerna, särdeles som yngre, täta mattor på den annars icke sällan bara sanden."

Ur Utkast till svenska växternas naturhistoria II av C. F. Nyman (1868)

© Naturhistoriska riksmuseet 1999

http://linnaeus.nrm.se/flora/mono/junca/juncu/juncbuf.html
Senaste uppdatering: 9 juli 2008
Ansvarig för denna sida: Arne Anderberg