Iris L.

Irisar

Beskrivning. Fleråriga örter med vågrät, krypande jordstam. Blad svärdlika. Blomstjälk bladig. Blommor stora, gula eller blåvioletta, yttre kalkflikar breda och nedböjda, inre uppåtriktade och oftast mindre än yttre. Ståndare tre, tryckta till stiftgrenarnas undersidor. Stift tregrenat med kluven spets, med platta kalkbladslika grenar, märket som en flik på undersidan av stiftgrenen. Kapsel avlång, trekantig.
Kromosomtal varierande.

Övrigt. Violrot, som bland annat ingick i folkmedicinen, kommer inte från violer (Viola), utan är jordstammen av vissa irisar, främst florentinsk iris (I. florentina), trädgårdsiris (I. germanica) och silveriris (I. pallida). Namnet violrot kommer av att den torkade jordstammen doftar viol.
Viololja har framställts både av irisarnas jordstammar och luktviolens (V. odorata) blommor.

Etymologi. Släktnamnet Iris kommer av grekiskans iris (regnbåge) och syftar på blommornas färgrikedom.

Släktet har omkring 300 arter. I Sverige finns tre bofasta arter, svärdslilja (I. pseudacorus), dansk iris (I. spuria) och strandiris (I. sibirica).
Irisar är mycket uppskattade som trädgårdsväxter och ett antal arter förekommer i odling och kan ibland förvildas, till exempel brokiris (I. versicolor), trädgårdsiris (I. germanica) och tuviris (I. setosa). Andra odlade arter är till exempel de små och tidigblommande arterna våriris (I. reticulata) och vintergäcksiris (I. danfordiae).

Arter:
dansk iris (I. spuria)
strandiris (I. sibirica)
svärdslilja (I. pseudacorus)

Bestämningsnyckel

I Riksmuseets samlingar

Innehållsförteckning