Svärdslilja

Iris pseudacorus L.

Svenska synonym: gul svärdslilja, svensk svärdslilja, vanlig svärdslilja

Sverdlilje Gul Iris Keltakurjenmiekka, Kurjenmiekka Yellow Iris Sumpf-Schwertlilie

Beskrivning. Svärdslilja är en ganska stor, flerårig ört som kan bli upp till en meter hög. Den har en vågrät, krypande jordstam och bildar ofta stora bestånd. Bladen är svärdlika, matt grågröna och upp till tre centimeter breda. Svärdslilja blommar i juni-juli. Blomstjälkarna är solida Blommorna är stora, klargula och har små inre kalkflikar. Fruktkapslarna är avlånga, omkring fem centimeter långa, och rundat trekantiga.
Arterna dansk iris (I. spuria) och strandiris (I. sibirica), som också hör till släktet irisar (Iris), skiljs genom smalare blad och blå blommor. Svärdsliljor som inte blommar kan förväxlas med kalmus (Acorus calamus), men den senare är aromatiskt doftande och har saftigt gröna blad med vinröd bladbas. Kalmus hör till en annan växtfamilj, familjen kallaväxter (Araceae), och har mycket små blommor som sitter i en sidoställd kolv.

Utbredning. Svärdslilja är vanlig i södra och mellersta Sverige, men förekommer bara sällsynt norr om Uppland. Den växer i vatten eller på fuktiga marker och är en av de näringsrika sjöarnas karaktärsväxter. Första fynduppgift publicerades på 1600-talet, men arten är känd sedan medeltiden (Nordstedt 1920).

Etymologi. Artnamnet pseudacorus kommer av latinets pseudo (falsk, oäkta) och Acorus som är det vetenskapliga namnet på släktet kalmusar. Namnet betyder 'falsk kalmus' och syftar på att bladen liknar dem hos kalmus (Acorus calamus).

Referenser

"Alltid utmärkt genom sina täta massors svärdlika blad (Rosl. Svärdgräs), blir den det ändå mera då den prunkar med sina stora gula blommor. Hvilken har icke beundrat dess lätta kalkar bland Kabbörternas (Typhornas) tunga kolfvar eller Kolvassens mörka strån i kanten af en insjö, på hvars lugna yta Neckrosorna utbreda sina blad och gunga sina blommor!"

Ur Utkast till svenska växternas naturhistoria II av C. F. Nyman (1868)