Vårkrokus

Crocus vernus (L.) Hill

Vetenskapliga synonym: C. napolitanus Mord. Laun. & Loisel., C. neapolitanus (Ker Gawl.) Mord. Laun.
Svenska synonym: vårsaffran

Vårkrokus Vår-Krokus Keväinen sahramikukka Spring Crocus

Vårkrokus Beskrivning. Vårkrokus är en lågväxt, flerårig ört. Stammen är knölformig och kläds av pappersartade bladsliderester som spricker upp på längden. Bladen är smala och gräslika, drygt fem millimeter breda och mörkgröna med ljusare mittnerv. Vårkrokus blommar tidigt på våren, i mars-april, men ibland redan i februari. Blommorna är ganska stora och robusta med vita, violetta eller lila kalkblad som ofta är mörkare på utsidan. Blomtuben är vanligen violett till lila men kan vara vit om även blomman i övrigt är vit. I blommans inre är svalget kalt eller hårigt och har mer eller mindre violett färg men saknar gult.
Vårkrokus är den vanligaste av de två krokusar (Crocus) som är naturaliserade i Sverige. Den kännetecknas av sina kraftiga blommor som vanligen är violetta utan gula inslag, samt den färgade blomtuben och de relativt breda bladen. Arten snökrokus (C. tommasinianus) skiljs genom att vara till alla delar spädare, med vitaktig blomtub och blad som endast blir omkring tre millimeter breda.

Utbredning. Vårkrokus härstammar från Syd- och Sydosteuropa men förekommer odlad och naturaliserad i vårt land. Arten påträffas ganska allmänt på kulturpåverkad mark i södra Sverige. Den växer i gräsmark, skogsbryn, vägkanter och tomtmark. Inte sällan planteras vårkrokus i till synes naturliga miljöer. En rad olika namnsorter med variation i blomfärg odlas. Första fynduppgift som förvildad publicerades 1832 (Hylander 1971).

Etymologi. Artnamnet vernus kommer av latinets ver (vår) och betyder 'blommar på våren'.

Familj: Iridaceae
Släkte: Crocus

I Riksmuseets samlingar

Innehållsförteckning

Referenser

© Naturhistoriska riksmuseet 1999

http://linnaeus.nrm.se/flora/mono/irida/crocu/crocver.html
Senaste uppdatering: 4 augusti 1999
Ansvarig för denna sida: Arne Anderberg