Scilla L.

Blåstjärnor

Beskrivning. Fleråriga örter, med lök. Blad linjära, två till fyra, basala. Blommor upprätta eller nickande, i kvast eller klase, stödblad kort eller saknas. Kalkblad fria, blå, sällan vita. Ståndare sex, fria, utspärrade, ståndarsträngar långa, ståndarknappar blå. Stift ett. Frukt en trerummig kapsel. Frön svarta, runda, med vitt oljerikt bihang (elaiosom).
Kromosomtal: 2n=12, 18 (rysk blåstjärna).

Övrigt. Blåstjärnor förväxlas ofta med arterna i släktet vårstjärnor (Chionodoxa), vilka dock har nedtill sammanväxta kalkblad och korta, breda, rörlikt ihopstående ståndare. Odlade vitblommiga arter av blåstjärnor förväxlas ibland med porslinshyacint (Puschkinia scilloides), den senare skiljs bland annat genom att ståndarsträngarna är sammanväxta till ett rör. Släktet klockhyacinter (Hyacinthoides), dit bland annat arten italiensk blåstjärna (H. italica) hör, skiljs genom att blommorna har två stödblad.

Etymologi. Släktnamnet Scilla var namnet på en lökväxt hos den grekiske skalden Teognis från Megara (500 f. Kr.).

Släktet har 40 arter varav tre förekommer förvildade och naturaliserade i Sverige. Den vanligaste är rysk blåstjärna (S. siberica), medan de två andra, tuvig blåstjärna (S. amoena) och tidig blåstjärna (S. bifolia), förekommer sparsamt. Ytterligare arter förekommer i odling men tycks ej förvilda sig.

Familj: Hyacinthaceae

Arter:
rysk blåstjärna (S. siberica)
tidig blåstjärna (S. bifolia)
tuvig blåstjärna (S. amoena)

Bestämningsnyckel

I Riksmuseets samlingar

Innehållsförteckning

© Naturhistoriska riksmuseet 1998

http://linnaeus.nrm.se/flora/mono/hyacintha/scill/welcome.html
Senaste uppdatering: 28 april 2000
Ansvarig för denna sida: Arne Anderberg