Rysk blåstjärna

Scilla siberica Haw.

Svenska synonym: blådruva, scilla

Russeblåstjerne Russisk Skilla Idänsinililja Siberian Squill Nickende Sternhyazinthe

Rysk blåstjärna Beskrivning. Rysk blåstjärna är en liten ört som kan bli upp till två decimeter hög och som har klarblå, nickande blommor. De två till tre bladen sitter vid basen av stjälken, de är rännformiga och upp till två centimeter breda. Rysk blåstjärna blommar i april-maj, blomställningen är en ganska fåblommig klase med nickande något klocklika blommor som sitter på korta skaft. Stödbladen är mycket små och hinnlika. Kalkbladen är fria och vanligen matt klarblå, sällan vita. De utspärrade ståndarna har långa, smala strängar och blå ståndarknappar.
Rysk blåstjärna Flera andra arter av blåstjärnor förekommer i odling och kan ibland förvildas, till exempel tidig blåstjärna (S. bifolia) och tuvig blåstjärna (S. amoena). Tidig blåstjärna skiljs genom långa blomskaft och avsaknad av stödblad, och tuvig blåstjärna har upprätta blommor och fyra till fem basala blad. Rysk blåstjärna förväxlas ibland arterna i släktet vårstjärnor (Chionodoxa), de senare börjar ofta blomma något tidigare och kan skiljas genom sina nedtill sammanväxta kalkblad och hopstående ståndare.

Rysk blåstjärna

Utbredning. Rysk blåstjärna odlas som trädgårdsväxt och har förvildats på flera håll, vanligen påträffas den i lundar, parker och vägkanter, talrikast på sandig mark. Den hör ursprungligen hemma i södra Ryssland och Mellanöstern. Första fynduppgift som förvildad är från Lund, Skåne och publicerades 1917 (Hylander 1971).

Etymologi. Artnamnet siberica betyder 'från Sibirien'. Arten kallas ofta scilla vilket är dess latinska släktnamn.

Familj: Hyacinthaceae
Släkte: Scilla

Bildgalleri

I Riksmuseets samlingar

Innehållsförteckning

Referenser

© Naturhistoriska riksmuseet 1998

http://linnaeus.nrm.se/flora/mono/hyacintha/scill/scilsib.html
Senaste uppdatering: 28 oktober 2005
Ansvarig för denna sida: Arne Anderberg