Beskrivning. Rysk blåstjärna är en
liten ört som kan bli upp till två decimeter hög och som har klarblå,
nickande blommor. De två till tre bladen sitter vid basen av stjälken,
de är rännformiga och upp till två centimeter breda. Rysk blåstjärna
blommar i april-maj, blomställningen är en ganska fåblommig
klase med nickande något klocklika blommor som sitter på korta
skaft. Stödbladen är mycket små och hinnlika. Kalkbladen
är fria och vanligen matt klarblå, sällan vita. De
utspärrade ståndarna har långa, smala strängar och
blå ståndarknappar.
Flera andra arter av blåstjärnor förekommer i odling och kan
ibland förvildas, till exempel tidig blåstjärna
(S. bifolia) och tuvig blåstjärna
(S. amoena). Tidig blåstjärna
skiljs genom långa blomskaft och avsaknad av stödblad, och tuvig
blåstjärna har upprätta blommor och fyra till fem basala blad.
Rysk blåstjärna förväxlas ibland arterna i släktet
vårstjärnor (Chionodoxa),
de senare börjar ofta blomma något tidigare och kan skiljas genom sina
nedtill sammanväxta kalkblad och hopstående ståndare.
Utbredning. Rysk blåstjärna odlas som
trädgårdsväxt och har förvildats på flera håll,
vanligen påträffas den i lundar, parker och vägkanter, talrikast
på sandig mark. Den hör ursprungligen hemma i södra
Ryssland och Mellanöstern.
Första fynduppgift som förvildad är från Lund,
Skåne och publicerades 1917 (Hylander 1971).
Etymologi. Artnamnet siberica betyder
'från Sibirien'. Arten kallas ofta scilla vilket är dess
latinska släktnamn.
|
Familj: Hyacinthaceae
Släkte: Scilla
Bildgalleri
I Riksmuseets samlingar
Innehållsförteckning
Referenser
|